Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Xusnti hon i väfstolen. Klapp,
klapp! Skottspolen Hög,
tram-porria gingo upp och ned,
kläf-vnn slog till. Klapp, klapp!
Och snart hh-f der cn liten hit
Vilf färdig. Först en tum, så
tvä, så tre; det går fort när
man är flitig.
livad tänkte madam pä när
hon sntt der sa allvarsam?
Hakniu deu fårade pannan
lindé många tankar rum. De
stora, förståndiga ögonen
blickade sa lugnt och klart ut i
verlden. Den vissnade
munnen såg ut som om den aldrig
talat, annut än visa oeh
vänliga ord. Och den skrynkliga
handen hade arbetat träget —
nästan för träget, inan kunde
icke riktigt föreställa sig
huru den sett ut om den hvilat
sysslolös i famnen. Blicken
oeh handen voro ifriga vid
väf-ven, men tankarne kommo och
gingo.
Nu bihladcsen hvit rand af
det blekta, sköna garnet:
madam tänkte pä sin barndom;
den tid då hon satt i sin
moders knä. då hon slumrade i
vaggan vid sin faders sång
och lekte bela dagen sorglös
och glad utan bekymmer för
morgondagen; den tid. då
tårarne hastigt torkade och
leendet var cn daglig gäst.
Nu bytte madam om spole
— det var purpurrödt.
Tankarne flögo tillbaka till
barndomen. Det var ondt ont bröd
ibland och tröjan ville ej skyd-
da för blåsten, men ilå gaf mor
sin andel af hrödct ocli
brasan i spiseln värmde upp dc
frusna små händerna. Det var
sa ledsamt att under de
vackra sommardag»rne, sitta inne
i stugan och vagga små
syskonen, meihin mor VOV ute på
arbete; men när småsyskonen
vaknade, skyndade man till
ängen och lekte der mången
glad stund, då voro alla
bekymmer glömda; ocli när mor
kora hera, var hon så glad,
så god och då hade hon
mången gäng en hvetebulle eller
en karamell med sig. Det var
en glad tid! Då kom det åter
en snöhvit rand — de unga
läste för presten, ban talade
så sköna ord och lät. dem
läsa ur den heliga boken.
Klockorna ringde högtidligt,
kvr-kan var klädd med friska löf,
barnen stodo kring altaret,
presten välsignade och
förmanade, de lofvade sina hjertan
åt Gud; dc unga greto och
bönen steg upp till Gud. De
gamla greto och bådo för de
unga. En tår droppade ned
på ilen snöhvita randen, den
smög in emcllnn trådarne,
väf-versknnsflitiga hand sköt
skottspolen öfver, hon had en bön
oeh tänkte på sin
barndomstro. Det var en skön tid! men
den var så kort! Och så kom
der en brun rand. Alin måste
arbeta oeh en fattig Hicka har
ej mycken tid öfrig för nöjen.
I )er fanns så mänga små sys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
