Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a» n,
Lördagen d. Juni
m,
Stora verlden och.
barna-verlden.
Hafvet var stort och djupt.
Mörka, skummande vågor
brusade fram. Mon ibland lag
det lugnt oeh stilla — klart
så att ||immelen speglade sig
deruti och strandens björkar
sågo sig sjelfva i djupet. Vid
vägen var en fördjupning och
der sandade sig regnvattnet
— det kallade menniskorna en
putt.
— Så ledsamt det är, ntt
ligga bär vid vägen! sade
put-tcn. I lär gå inga fartyg,
såsom på hafvet, ocli inga vågor.
När menniskorna åka förbi,
lägger sig landsvägsdammet
på min klara yta oeh
liästar-nes bofvar stänka gyttja på
mig. O det lyckliga, det
herrliga hnfvetl
Just nu seglade ett ståtligt
fartyg fram öfver hafvets
o-ändliga, blå vattenspegel. En
frisk bris fyllde de snöhvita
seglen.
— Herrligt, herrligt!
suckade den oansenliga putten.
Aek om jag vore djup! Ack
om jag vore stor! Ack om jag
kunde bära ett sådant ståtligt
fartyg!
l)ä stod der ett barn på
vägen.
O #
— Se så, nn bar jag
funnit ett haf! Segla, mitt skepp,
långt, långt till fremmande
land!
Barnet nedsatte varsamt eit
litet barkskepp. Fladdra snö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
