Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17!»
nil blandade ili*i sig i haf vete
böljor.
— Bittert! sa<le regnvattnet,
bittert, men stort ocli herrligt!
Ett verkligt haf, nu är jag ett
verkligt haf! Jag kau låta
mina böljor rasa! Jag kan
härå stora skupp! Nu speglar
sig strandens björkar i mitt
vatten, nu blickar himmelen,
den stora himmelen neil till
mig. Herrligt, herrligt! Når
jag var cn putt, var allt bara
lek, men milli — Der
kommer ett fartyg. Sväll,
snöhvita segel! Höj dig du vackra
vimpel! Huru ilct går! Ack,
du dåraktiga barn, med dina
barkbitar och pappersdockor!
Skeppet seglade- Seglen
svällde. Men der uppstega
hotande moln vid horizonten.
Vinden blef starkare.
Vågorna brusade högre. Stormen
var nära. Skeppet ilade fram.
Det sökte närma sig stranden.
Det ville undHy stormen. Mon
stormen var der. Don
skakade skeppet. Den söndcrslot
seglen. Den gnisslade i
tågen. Nu brister en must. Nu
brytes rodret. Nu faller cn
matros i hafvet. Skall icke
deu räddande bauden kommaV
Skall icke mat rosen lyftas upp
igen och varsamt nedsättas på
sko|||le|? Nej, hafvet är icke
cn putt, matrosen är ieke en
pappersdocka. De rasande
böljorna sluta honom i sin kullsi
famn. Det är ott verkligt haf!
Besättningen ropar: hjelp, 1
|hjelp! Folkel på stranden
jemen r sig. Nu kommer cn vind.
Nu brusar en våg. Skeppet
’ störtar i djupet. Skeppet
förgås. Kommer ej ilen
räddande handen? Upphör ej
stormen ? Nej, stormen är en
verklig storm, hafvet år ett
verkligt haf, handen fLr Guds hand.
Iluru många sörjande hjertan
dër klappa på stranden!
Huru många tårar der flödal
— Herrligt är hafvet!
tänkte puttcn, herrligt är det.
verkliga hafvet, herrligt och djupt
och starkt och stort oeh skönt
— herrligt och förfärligt! Och
blått år dess vatten, men —
bittert! Det var sä stilla der
borta vid vägen. Mitt vatten
var klan och lugnt. Der
speglade sig himmelen och
strandens björkar. Der seglade
skepp och der gingo stormar.
Der förgingos fartyg och
menniskor drunknade, mon når
stormen blef för stark,
upphörde den, skeppet drogs i
land ocli matroserne torkades
i solen på stranden. Inga
tårar, ingen sorg! Bara lek!
Herrligt är det verkliga
||afse|, herrligt och förfärligt!
Och blått är dess vatten, men
— bittert!_—il—
Tante Emrnys sagor.
X. Hos farbror Staleköld.
Min husbonde låter
helsa och säga att ban väntar
harön llugo och lilla fröken, ui
till villan i dag! sä ljöd ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
