Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 SI
nifi! biimun kunde ilnnu cn
giunil lt’kn denitc, menade bnn.
En luilC tiiuiiic derpå
ropades baron llugo ofh lilla
fröken in, oeli de lyckliga
barnen sprungo i kupp emot
villan, samt uppför trapporna till
verandan, då ile åter hörde en
röst, men en mycket
besynnerlig och fremmande röst, som
med ett starkt skorrande
uttal ropade: — baron Ilngo!
lilla fröken I
Constance blef ert smula
förskräckt, men Ilngo såg sig
förundrnd omkring, medan
rösten allt fortfar att ropa sitt:
— baron llugo! lilla fröken!
som betjentcn nyss.
— Hvad år det? hvem
ropar oss så der? frågade
Hugo högeligen förvånad, oc.li
farbror pekade hjertligt
skrattande på en utmärkt grann, grön
och seharlnkans färgad
papegoja, som salt och kråmade
sig i en förgyld bur; samt had
den såga: välkomna! hvilket
den lustiga fågeln nil jemt
repeterade.
Farbror Sralsköld hade. par
veckor förut fått den till present
uf en sjökapten som kom ifrån
Uio Janeiro; ban kallade den
Rolf, och som fågeln var
mycket treflig blef den sin nya
husbonde synnerligen kår, och
lians roande sällskap under
ensliga stunder, då nan bela
timmar kunde sitta oeh prata
ined Rolf som sade efter hvart i
enda ord, och kallade honom 1
„farbrnr Stälsköhl" hvilket ban
län den. Men på villan fanns
ock cn stor, grå kält som
hette Mans, mycket nyttig för
mössen, men fientligt sinnad
emot stackars Rolf, hvilken å
sin sida blef särdeles glad då
Måns med sina gnistrande
ö-gon tittade in genom burens
förgyldii galler, och under
tusen kråmniugnr och
vindningar pä halsen, med sin hesa,
skorrande röst ropade honom
vid namn. Farbror Stilsköld
hade strängeligen förbjudit att
katten finge insläppas i sälen,
der buren vnr, men ofta
hände ntt munsjör Måns helt
behändigt smög sig in; ty den
granna, välfödda Rolf såg
alltför aptitlig ut, oeh kunde ej
förgätas.
Emellertid hade nu Hugo
oeh Constance fått sigte pä
fågeln, och denis förtjusning
blef stor! Någon papegoja
hade de aldrig sett, ej heller en
sa rolig och vacker lägel!
bekantskapen var snart gjord
och som det tycktes äfven till
Ho|fs belåtenhet, van som ban
vnr att alltid uppmärksammas
och fjäsas. Barnen gåfvo
bonum socker, pratade och
smekte honom, det var ömsesidi;»
. ■ n
förtjusning!
Men omsider måtte Rolf
likväl fått nog af fjäs och
hyllning för i dag:
— Farbror Stälsköhl!
ropade ban sluteligen med ömklig
röst: farbror Ståleköld! gotl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
