Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ntt nil räddning syntes fåfäng.
Unn upprepade likväl ännu
engång ott dödsmatt: farbror
Stålsköld! hvarefter han gaf
npp andan.
Så gick det med don
vänliga gulibens fröjd oeh uied
barnens leksak, då de
hädanefter kommo till villan. Rolf
blef emellertid uppriktigt
saknad af alla sina vänner, orb
ersattes oj: tv aldrig mer
ville farbror Stålsköld taga sig
någon ny favorit; men Måns
tålde ban frän den stunden
icke skymten af, och hade den
ej varit så nyttig för mössen,
skulle den bestämt kommit ur
huset. e * * "
Barndomsminnen.
2. Dammbyggnaden.
(Se n:o 18).
.lag vet icke om Trolleläudiing smil
läsare flmin så stort nöje uti vårens
Imller och lirnk, som jag ocli minn
lekkamrater funno lindor vår barndom.
— Vårbäckarnas brus var den
ljufligaste musik i viira öron ock vår
tref-lignste syselsättning den årstiden var
ntt gräfva kanaler fria hvarje
vntteji-sauiliug ocli scdnti fägna oss (ifver
vattnets skyndsamma fart i den nyn
kanalen. — Polhem kunde efter
afsluta||de nf Trollliätteknnnl och slussar
icke känna större tillfredsställelse. Inom
sig iifver utt liiiiui huru det mägtiga
elementet måste höja sig utltler hunn
st|ille, än vi kände di vattnet
forssa-de fram nedför blicken i den nf oss
uppgräfda rännilen. — Viira
barndomshem lågo på en liten kulle, och
vår käraste sysselsättning var utt
lie-foitlril vurvutlucts skyndsamma lopp
nedför kullens sluttniiigur.
Vi komiiüi doek snart underfund
med ntt vi äfven kunde använda
vntt-nets drifkraft oss titi nytta. — Snnrt
lindé jag uied min egen ti lin knif
förfärdigat en liten vuttcui]vrtni, livnr»
skoflar den lilla vårbäckens vatten dref
omkring med hvinniiitc fnrt. 1
kunnen tänka riter min glädje då
försöket sà öfver nil förväntan lyckades!
Men äfven tlenna glädje blef af kort
varaktighet. Antingen var bäckens
kntft för stor eller kanske hällre
i|vnnibyggniästaren icke rigtigt hemma
i sin konst, alltnog par. tre af
vattenhjulets skoflnr lossnndc och reste sin
väg med strömmen. Det återstod för
oss intet titinnt än ntt inställa
målningen tillsvidare.
Vi hade hört att det rinner mycket
vntten medan mjölnaren sofver, och
fftr att förekomma detta föreslog
någon nf kamraterna att vi borde bygga
dammen så hög. ntt vi ktiiiile behålla
vattnet tills qvnrnrquira tinnen hunnit
försiggå. Detfn var dock lättare tänkt
än gjovt. 1 sammn mon som vi
fy||lle torr och ttiitlrn byggnnilsiiiaterialier
på dammen, i samma mon ökades
vattnet uti densamma, hvilket med
för-diibbliid kraft sökte spräiigu vår damm.
Då vi fyllde på enti stället bürjnde
vnttnet sökn sig väg på ett unnat, oeh
så fortsattes kampen en god stund tills
vattiier slutligen tycktes blifva
uppretad! och började metl krnft storma pü
vullcti. Titi en början Intro vi stenar
och klubbar på dammen, men dii
äfven dessa bortfördes, b|el’ den nf
sällskapet, som var den djerfvaste,
förargad och ställde sig sjelf på diiuunen
för ntt med sin egen tyngd motverka
vattnets anfall pà densnmiun.
Utgången kunnen 1 gissa, Bäst som
gossen stod på ditiiimliyggmiden och skröt
öfver att det vnr Intil, som var herre
på täppan, utidergräfdes dammen uf
vattnet rakt onllcr hans fötter, så utt
lielii thiuiiiicn störtade samman och
gossen föll raklång i dammen, der |inn
sprattlade som en fisk. under våm
klingande bkruttsnlfror. Datumen var
icke sà djup ait Inni lupp fi»ru att
drunkna, men et i dugtigt kallbad bestod ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
