Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211*
förgäta. Dou gum]ii
snrnijöl-ken ville ej mera smaka (ill
kaffegrädde, octøLaxmaja
tänkte på sötgrädde och rara
filbunkar såsom på den största
lycksalighet hon visste i
denna verlden.
En dag, medan gubben och
gumman pålade strömming vid
stranden, hördes Prins skälla,
och strax derpå syntes en
vacker målad slup med tre unga
herrar i hvita mössor styra
till klippan. Herrarne voro
studenter, som seglade langa
vägar för nöjes skull och nu
sökte land, för att få något
färskt. — Ro hit ined en
filbunke, gumma lilla! ropade de.
— Ja, deu som det hade!
suckade Laxnuija.
— Får gå för en kanna
söt-mjölk, sade studenterne. Men
den måste vara oskuinniad.
— Ja, den som det hade!
suckade gumman ännu
djupare.
— Hvad för något? Ila ni
ingen ko?
Laxmaja teg. Det grep
henne alldeles för djupt, att svara
pa en sådan samvetsfråga.
— Ko ha vi ieke, svarade
Laxmiitte, men skall det vara
god hökling, sa fås han om
ett par timmar alldeles varm.
— Får ga för büklingett,
sade studenterne och slogo sig
utan krus ned pd stenarne
med sina cigarrer Och pipor,
medan femtio
silfverhvitaströmmingar träddes pà spott öfver
rökugnen. Hvad heter ilen
hår småstenen i sjön? frågade
cn af dem.
— Ahtol.i, svarade gubben.
— Nå, hvad ha ni då lör
nöd, när ni bo uti hafsgudens
gård? skrattade studenterne..
Laxniatte begrep ingenting.
Han hade aldrig läst Kalevala.
Men studenterne förklarade
saken.
— Aili|, sade de, år en
mäktig konung, som bor i sin gård
Ahtola vid en klippa i djupa
hafvet och liar ett öfverflöd
af alla dyrbara skatter. Han
råder öfver alla fiskar och
andra hafsdjur; hnn liar de
vackraste kor och de snabbaste
hästar, som beta sjögräs på
hafsbottnen. Den, som står
väl hos Ahti, blir snart en rik
man; dock måste man akta
sig väl att det minsta
förtreta honoiu. Ty Ahti är
mycket ombytlig och snarstickcn.
lian kan förtretas af en liten
sten, som man kastar i
vattnet, och ila tager han sina
gåfvor tillbaka och reser upp
hafvet i storm och drager
se-glircn ned i djupet. Ahti |mr
också de allra fagraste tflrnor,
som uppbära hans drottnings,
Wellatnos, släp och kamma
hennes långa hår och lyssna i
vassen, när man spelar för
dem ...
— Ah, Necken! sade
Lax-matte. Ha herrarne sett allt
det der?
— Det är så godt som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
