Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS!)
i nordvestra skyn, sade
gubben, oöh Prins Imr på aftonen
Ittit gräs.
— Unn må aldrig ha ätit
min gräslok? frågade
gumman.
— Nej, men det blir hårdt
våtler i morgan vid solgången,
menade Lnxmatte.
— Ilör nu på, sade
gumman; vi lägga ut en endaste
skOthage der i le för grundet,
neh så få vi packa den öppna
fjerd ingen full; han far illa af
att stå der så långe utan lock
oeh tyngd.
Gubben lät öfvertala sig,
oeh sä rodde de ut med
sköthagen. När de nu voro på
djupaste hafvet, begynte
gumman gnola den gamla troll
runan oeh ändrade orden efter
sitt hjertas begärelse:
Ahti med det långa skägget,
Som i hafvets stuga hor,
Gif mig en af dina kor.. .
— Hvad är det dti gnolar?
sade gubben.
— Det år bara en gammal
visa, sotn rann tnig i hågen,
svarade gumman, oeh så sjöng
hon med högre röst:
Trå är jemnt, och ett är udda.
Hafvets kung, gif mig en kudda,
Så skall jag till lön dig gifva.
Solens gul<1 och månens
skifva ...
— Det ären dum visa, sa-
de Lnxmatte. Pnssnr det att
sjunga sådant till
söndngsnat-ten?
Men g||||imån sjöng och sjöng
allt i samma ton, sä länge de
voro på djtipet. Lnxmatte
hörde ej vidare på, der ban
satt oeh rodde den tunga
båten, fy lian tänkte pasin
spruckna lerpipa och på ilen sköna
tobaken nf Gefle vapen. Sä
kommo de tillbaka till
klippan och gingo snart derefter
lill hvila. (Slut följer.)
En blind höna kan också
hitta ett korn.
Bland alla de höns,
kalkoner, ankor och gäss som
stodo under Höns-Britas vänliga
beskydd, fanns också en
stackars gråspräcklig höna som
på gamla dagar blifvit blind.
Men emedan den redan länge
bebott det rymliga hönshuset,
kände den hvarje vrå
derinne oeh Höns-Brita sörjde nog
för att tillräkligt med korn föll
framför den blinda så att dess
dagar i det bela oj voro
mycket tunga. Dock var lilla
Spräeklan ganska besvärlig, det
hade Höns-Brita så många
gånger sagt och brukade
till-lägga: — vore den inte så
snäll med sina ägg, så borde
den slag tas.
Derför blef det också icke
någon lång rådplägning när
Ellen af sin mamma had att
lä skänka en höna at gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
