Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mnnnströmskan som länge
le-irnt sjuk och gerna kunrlc
behöfva cn mera passande föd»
lin grof[ bröd rush poteter.
Språeklan blef således
dertill bestämd.
Ellen hrukiidc alltid i
skymningen göra ett besök i
hönshuset, vanligen ined fickorna
fulla uf .Iller eller gryn, dem
bon strödde för sina kära
fåglar. Sista afton Spräeklan
tillbringade i sitt gamla hein,
gick Kilen också dit. Den
lilla flickan blef nästan
vemodigt stämd, da bon betänkte
att den blinda nu plockade de
sista kornen ur hennes hand.
Morgonen derpå fick
drcng-gossen gå med Språeklan till
torpet der Mnnnströmskan
bodde. Q timman blef så glad och
sände inånga tacksägelser till
Ellens mamillii.
Mathias, Muniiströmskans
äldsta gosse, skulle koka
bönan till middagen. Han salt
sinåsjungande pä tröskeln ocb
plockade varsamt dc
gråspräck-liga, mjuka fjädrarne, dcui ban
samlade, i en liten korg.
— Den är fet och präktig,
den här, ropade ban inåt
stugan.
— Förstås, käril gosse,
svarade modren, den bar ju i alla
sina dagar lefvat godt.
— Och kräfvan är alldeles
full, fortfor Mathias.
— Den at sig niåtL i går,
sade lilla Pehr ined en suck:
ban hade icke fält mera iiu
p.n liten bit bröd till
aftonvard.
— Skall jng säga dig, Pehr,
hvad Sjiräcklan ät i går?
frågade Mathias.
— Det kan du icke efter
titt icke var der, svarade Pehr.
— Ah jo, det kan jag; jag
öppnar kräfvan — se bär ..
hvita ärter... men hvad är
det? hvad är det som
glimmar?... mor, mor, Språeklan
bar ätit guld I
— Prata inte dumheter,
kära gosse, utan skynda dig,
bönan tål nog koka en god stund
— o
ändå.
Gossarne störtade in i
stugan med den lmlfpflocknde
hönan emellan sig.
— Sft hit! ropade Mathias,
ser mor att det är en
guldpenning i kräfvan, ser mor att
Språeklan liar ätit guld!
— Ocb 0111 den fått lefva
SÅ hade den kanske värpt
guld-äüg som trollhönan i sagan,
skrek Pehr med glänsande
ö-gon.
Modren satte sig upp och
tog den lilla glänsande
tingesten i sin haml, hon torkade
den väl, höll den mot dagen,
knackade pä deu och synade
den från ulht sidor.
— Det är cn guldpenning,
sade hon.
— - Ack att vi skulle slagta
den! utbrast Pehr.
Kära gosse, det finns
inte några hönor som värpa guld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
