Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lil
;(iS
Söderns vind
Var den, som nordens, stl friskf
Gaf di;/ väl blommornas under
Der i liesperiens lunder,
Frö/der sä rena som nyss
Blåsippan» blygsamina-kyxsf
Se, hur klar
Daggskålen glimmar i lund!
Drick af dess perlor du lilla,
Hvila sen vingen så stilla,
Blicka omkring dig igen
Allt är så lika ju äid
Källan der,
Bjuder sin svalkande väg!
Bada de tröttade vingar,
Friare sången sen klingar
Vidt kring den löfhöjlda strand
Här i ditt fädernesland.
Dygg igen,
Här vid mitt fenster ditt bo.
Gerna ibland vill jag sätta,
Om det din möda kan lätta
Silke oeh dun pä din stig,
Blott sen du sjunger för mig.
Gerna flyg
Bort upp till molnen ibland,
Längtansfull nere jag dröjer,
Ser hur din vinge du- höjer,
Följer din villande färd
Högt i den blånande verld.
Svala du!
Göm i ditt minne min bön!
Tag, då din färd du förnyar,
Dit till de luftiga skyar
Mig pä din vinge också,
Herrligt det vore ändå!
Tvenne fångrar.
Gamle Hurtig hade i
mänga, många är gjort tjenst soiu
gårdsvakt. I sin röda koja
hade den bott år ut och år in:
inångasomrars regn lindé
droppat in genom de glesa
bräderna och niångn vintrars snö
legat på dess tak. Allt stod
gamle Hurtig qvar, fast den
lurfviga pelsen började se
sliten lit oeli ett oeli annat grått
strå smugit sig frnni i
inusta-seherne. Den fullgjorde
också alltjemt lika troget siu tjenst,
skällde pligttroget pä hvarje
lefvande väsende, som trädde
genom porten oeh all ramest
på kor oeh tiggargummor. Den
kunde icke fördraga trasor och
hvad korna beträffar torde
Hurtig hafva tänkt på
ilrif-bänkarne och
blomsterrabat-terne, hvarföre den gjorde allt
hvad i ilens förmåga stod för
att jaga bort sådana
tungfota-de varelser. Annars lefde
Hurtig i godt förstånd med
gärdens öfriga innevånare:
barnen fingo göra med den hvad
de ville; de ryckte den i
öronen, begagnade den som
ridhäst, spände den för små
kärror eller slädar och stucko
sina sinå händer emellan
Hurtigs hvassa, hvita tänder.
Hönsen trippiidc sorglöst framför
ilens koja och sparfvarne
hoppade oförskräckt upp på
mat-t råget midt framför Hurtigs
näsa. Förliden sommar hade
det kommit en ung resande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
