Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I!l!l
till gården; do t var en
glänsande svart rapphonshund, med
(inn fasoner, lifliga rörelser,
kraftigt skall cieli klara,
bruna ögon.
Dennes första merit var, att,
ila den fick ögonen på gamle
Hurtig springa fram ocb
skälla allt livad den förmådde.
Detta fann Hurtig något för
närgånget af eu freniling ocb
dertill cn sa ung pojke.
Hurtig rusade emot den
oförskämde, sa långt jernkedjan tillåt
ocli gaf till ett morrande som
kom frenilingeu att darra, men
det var endast för ett
ögonblick — i nästa minut
började fremlingen med sitt
retsamma skällande igen, hoppade
fram ocb tillbaka framför
Hurtig och uppförde sig soin den
odygdigaste skolpojke. Hvad
brydde den sig 0111 Hurtigs
vilda morrande, dess nf vrede
gnistrande ögon, den såg ju
kedjan vid hvilken Hurtig var
fängslad. Sednare fiek
gårds-vakten veta, nf en gammal
jagtlmnd som också tjenade i
linset, att den fremmande följt
med sin herre (en af sönerne
i huset) från ett långt
aflägset land (jagtluinden kunde
icke påminna sig namnet) och
att den skulle stadna öfver
sommaren, ja kanske
tilloch-med öfver vintern här.
Gamle Hurtig lade sig långsamt
ned i gräset: — jag tycker
det var en onödig tillökning i
personalen, morrade den.
Jagt bunden som ej lidit
någon förödmjukelse af den
fremmande tänkte för sig sjelf: —
en gammal tvärvigg, den
Hurtig!
— Hvad beter ban?
frågade gänlsvakten buttert.
— Lejon, tyckte jng herrn
kallade honom.
Det blef „ett hårdt ben att
bita på" för gamle Hurtig att
ständigt tåla den retsamme
fremlingen för sina ögon. Och
huru mycket illa den gjorde!
Gamla, hyggliga hönor blefvo
halft ihjälskråmdn, da den kotri
framrusande och nafsade efter
dem, kalfvarne sprungo som
förryckta ocb sjelfva Grålle,
den bästa rättjägaren vid
gården, sprang uppåt väggarne i
förskräckelsen. Och
drifbän-karnel Och
blomsterrabatter-ne! Tanklöst trampade Lejon
ned löf kojor oeh tulpaner,
spräckte glaset pä
drifbänkar-ne oeh krafsade stora gropar
på den putsade gårdsplanen.
Hurtig skällde sig lies ocb trött,
den ryckte på kedjan, så att
kojan nästan drogs från sin
plats, men ingenting hjelpte!
På sin böjd. lemnade Lejon
bönor eller kalfvar i ro för en
stund och ställde sig midt
framför Hurtig, skällande på ett
högst opassande sätt.
— Om jag hade dig
emellan mina tassar ändå! utbrast
Hurtig.
— Hvad skulle då bända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
