Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Håll Sir! gå ej jag år
ung, är lått oeli vig, jag vill
försöka ntt klättra (lit upp och
taga ned buren, — snkta men
snabbt skjuter undan
Dickens — som ser på honom tned
förvånad oeh tacksam blick,
— samt i ett huj ilar upp
för stegen, svingar sig genom
ett fönster, hvars alla rutor
sprungit sönder, in i rummet,
och ännu stående på
fönsterbrädet samt kriughvårfd af
lågor fattar tag i buren som
hänger så nära att ban kan
nå den, och börjar återtåget
med sin skatt i handen.
Det var ock högsta tid,
hettan höll pä att öfverväldiga
den raske gossen, men den
lilla goda fremlingen från
ca-narie-öarne är nära på
half-qväfd af rök och rör sig ej
mera.
Många par armar uträckas
för att emottaga den hurtige
pilten, och främst står Dickens
sjelf, i hvars bänder han lade
buren, men tätt intill den
store mannen trängde sig
darrande af glädje oeh ångest
fågelns lilla egarinna, liksom för
att begära sin skatt: men icke
ett ord koin öfver hennes
läppar, endast de klara ögonen
talade, och det var ett språk
begripligt för alla. Dickens
tackade den raske gossen,
berömde hans vackra handling
och lemnade honom sin börs.
Buren lade ban i den tack-
samma, lilla tlickans händer
som ilade bort med sin
egendom, oeli snart, medelst friskt
vatten och smekningar
veder-i|viekte sin vackra, gyllene
vän.
Jng tror att den lilla
cana-riefàgeln sjelf, då den åter satt
i Bin bur, i ett nytt rum vid
det öppna fönstret, sjungit om
sin räudningshiistoria för
svalan derute, men icke visste
han hvad det sedermera blef
af hans unga räddare. Vi
skola emellertid antaga att
Charles Dickens behöll honom i
godt minne, och att ban
framdeles kommer att tala om
honom oeh hans raska handling,
på sitt egendomligt vackra
sätt i någon liten berättelse;
oeh pä det viset glömmes den
visst aldrig, och den snälle
gossens minne blir hedradt sä
långe vackra böcker låsas i
verlden. Men utan svalans
lilla pratsamhet, skulle
hvarken jng eller någon af
Troll-sländans små läsare vetat lit
il-ken del Charles Dickens sjelf
hade i denna vackra handling;
derföre är det sä roligt att
lyssna till fåglarnes qvitter, de
förtälja nog inånga vackra
sagor ibland. e * * *
Efterföljande berättelse har
genom ett misstag väl länge
blifvit oinförd. Ehuru den
kommer sentida, skall den väl
dock gerna läsas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
