Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211*
vextor och blunuuor som sta
innanför fönstren.
Denna snminc Charles
Dickens — så qvitt ra<le svalan —
t vekt c mycket, om att resn och
se sig omkring i verlden,
hvarföre lnin också ofta styrde
kosan till Edinburg, Skottlands
hufvudstad. En gång ti röjde
lian der längre än vanligt och
blef omtyckt och firad hvart
han kom och nf alla, ty hnn
är cn lika förträfflig och
varm-lijertad menniska som en stor
författare, hvartill han också
dessa dagar i Edinburg
visade prof.
En morgon då ban lockad
af det vackra sommar vädret
företog sig cn tidig vandring
bort i stadens aflägsnare
delar, drog honom en hop
brådskande menniskor, sorlet af
skrik Och rop samt. röda,
sprakande flammor fratn till ett
större hus som stod i eld och
brand, och hvilket, oaktadt
släckningsförsöken, hotade att
brinna neil. Man hade
räddat aili. hvad räddas kunde,
nu var det blott att stà och
se jiä eldens rasande framfart.
Charles Dickens som stod der
med de öfriga, kände sig snart
sakta dragas i rocken, oeb dn
han vände sig oijj, fick ban
scen liten, gråtande flicka som
för sorg och snyftningar
knappast kunde få fram dé orden:
— Ni ser sa snäll ut, Sir,
ni vill visst hjelpa min
stackars lilla kanariefågel, annars
brinner den upp! Se, Sir —
der hänger buren, der uppe.
nek var sä snäll! hjelp, hjelp!
Och tårarne strömmade
lieju-lösl ned öfver de små
kinderna. Dickens blickade åt det
an vista hållet, och fick
verkeligen sigte på en liten
fågel-blir som hängde rjvnr i taket
af ett ruiu uti öfra våningen
och hvilket elden ännu ej
omsvept; samt säg att i buren
befann sig en stackars, liten
fågel, som oroligt och
ängsligt flaxade med vingarne för
att slippa ur sitt fängelse.
Den stora författaren sade
några lugnande ord åt den
lilla flickan, och tog fram sin
börs för att bjuda den At den
person hvilken ville våga sig
in i det brinnande huset för
att rädda den stackars fågeln,
barnets käraste egendom. Man
ser på börsen, på stegen, pä
hvarann, det kan lyckas, men
ock misslyckas, ingen vågar.
Den lilla Hickans böner
blifva allt ifrigare, den lilln
fågeln flaxar allt oroligare och
Dickens varma, vänliga
hjerta röres. Unn är en gammal
man, men vill sjelf våga
försöket, och oaktadt de
onikring-stncndce varningar, står ban
redan i begrepp att resa en
stege mot de.t fönster nf det
brinnande huset hvarest
fågelburen hängde, då en gosse af
ett varmt, godt, modigt
utseende fattar uti honom och
under de bestämdt uttalade orden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
