Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211*
vänta honom sä i farans stund,
st ini naturen sjelf och Guds
skyddande englavakt!
Biträdd af den raske
\Väinö sora tycktes vädra något,
liaile den lika modige Gustaf
inträngt i skogssnåret, oeli till
sin outsägliga glädje funnit
den lilla, kåre brödren, som
sof så djupt oeh sött att han
icke ens vaknade af hundens
<kull och Gustafs jubelskri.
("tom sig af fröjd tog modren
sitt återvunna barn i sinn
armar, samt öfverhöljdt: det med
smekningar och tårar, hvarvid
den lilla vaknade och
förundrad s;ig sig omkring, samt
derefter räckte ut armarne
e-mot brödren. Hvem kan
skildra återseendets glädje! hvem
alla tårar och utrop af sällhet
och fröjd!
Stum af tacksamhet tryckte
den lyckliga modren ini siti
Gustaf i sin famn, och
klappade äfven smekande den
raske Waino (som vänligt
viftade på siu stora, lurfviga
plym), samt nedföll derefter
på knä. med den Återfunna
älsklingen i sina annar, för
att i den uppgångna solens
åsyn, uti en brinnande bön
tacka Gud Allsmäktig för sitt
barns räddning. Och bela
naturen tycktes deltaga i denna
bön; ty sakta höjde träden
sina kronor i morgonvinden,
och fåglarne uppstämde sina
hymner till llcrrans ära! Det
var en stund full af salig fröjd!
Men huru den lilla gossen
kommit (ill klyftan och
mossbädden. knnde ban ej förk
lara, oeh dä han ännu icke i
ord kunde uttrycka sina snut
tankar, förblef det alltid en
outredd hemlighet. Likväl
antages som säkrast, alt
hvirfvel-vinden fattar uti honom och
fört honom frumål, lätl, klen
oeh späd som lian var,
alldeles som en liten fågelunge: O (dl
att ban sedan, dä lian
måhända ärnat sig hein, sjelf
förvillat sig mer oeh mer, der han
gått och stultat omkring, tills
ban slutligen kommit till
klyftan i skogen, oeli somnat der.
Emellertid skall händelsen
— åtminstone till
hufvudinnehållet — verkeligen en gäng
passerat i vår egen,
undangömda bygd, oeli berättelsen
hörde tanto Emmy för
längesedan, då hon sjelf var barn
ännu: men hon gömde ilen i
sitt minne, för att sedan
nà-gongång fä berätta ilen lör
små, snälla Hickor oeli gossar
vid julbrasan, eller i
..Trollslända||’’, såsom hon nu har
gjort. c • * •
De fattigas blommor.
— Om jag barn vore rik.
så skulle jag < j behöfva
gråta. nej inte alls, snyftade lilla
Selma, och försökte borttorka
tårarne, som lill råde utför
hennes runda, solbrända
kinder. Min stackars mamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
