Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ini ändteligen sakta sitt l<i|>|>
rich den lilla handen
borttorkade hastigt den sistn.
Darrande al" köld i sin lilla
korta klädning och undvikande
att, med sina små trasiga
kängor trampa på de våtaste
ställen i skogen, sprang Selma
|inder de höga träden. Nu
stod |inn vid björken. Unn
lutade sig ned. Hon Idiekade
omkring si</.
_ — .
— Du goda engel! utbrast
hon och kastade sig ned på
marken. Hu bel mängd små
blå blommor stodo milda och
skygga omkring henne midt
emellan drifvor och vissnadt
gräs. Med otrolig hastighet
hade Selma plockat så
många som fingo rum emellan
hennes små fingrar och ilade
sedan till dou kiga kojan vid
skogsbrynet der hennes moder
bodde.
— (jrud har sörjt lör de
fat-tiga, var hennes jublande
utrop dä hon trädde genom den
laga dörren.
— Det gürHan alltid,
svarade den bleka modren med
ett förtröstansfullt leende och
sträckte sin magra hand mot
blommorna.
— Det har Du sagt 111ig
sa många gånger, mamma, men
aldrig kunde jag tro att Han
ville lata blommor vexa i snö,
bara för att dc fattiga också
skulle hafva en fröjd, dä vi
icke hafva glashus oeh vackra
trädgårdar.
Selma berättade nu sin
vackra dröm och hum glad |uiu
blifvit då hon kom till
björken. Den hicka modren
förde dc friska, doftande
blommorna til) sitt ansigte, hon
kysste dem, hon kysste sin
lilla dotter och sade: — det
var cn skön dröm!
Selma satte sedan
blntnmur-na i ön mugg ined friskt
vatten. — Dc fä icke ha ledsamt
här, sade hon. Den bleka
modren låg och betraktade
dem, der dc stodo så friska
och sköna, så blå som
himmelen.
Do äro mig kärare än
de herrligaste trädgårdar!
sade hon. —il-
Lilla Elsas lekkamrater.
I)ct var engång en liten flicku, jng
mins ej Mi visst, men jiu; tror at| ]tott
lieue Blsn. Sen hon blef större
brukade bon om suuiruriiu valla getter i
skogen, men di hon vnr liten barn
lekte Itoii. Ocli en leksak lindé bon.
soln bon sükert luift .-en belt liten,
efter bon aldrig kunde mi|||llis huru
hon fiitt deu. llon undrade mycket
l’ii deu. mest tyckte hon uti den
lik-uude en dosu, men hvad vnr derinne V
Sen börjnde hon tycka, ibland när
bon lekte med deu. som om eu fjedei
helt Mikta sprungit till oah suiå, små
varelser sväfvat ut derifrån. Stum smil
ostyriga troll Yoro några, uudrn så
luftiga ocli IRtta soto en aning. TJc
lekte med henne i skogen- lindrade nieil
henne Öfver stjernorna, vågornas
guld-glitter. blomiuoriius |inn innersta neil
mycket annat på ilen lila himlen neil
den gröna jorden suui de uj förstodo
Och så vaxte ile till&vmmauB. Els»
blef ullt större tjell hennes suiå unde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
