Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lei’ (lur i sin fiikln bonddrägt
neil med ön nijülkknika i
|landen. livad »köla de sägn, när
de se mig? 0, de skola ej
mer känna igen mig, och om
de oekså känna mig oeh säga
at mig, god morgon, Lisa, sä
säger jag, sä heter jag ieke,
jng heter nu fröken Lisette
oeh sa vänder jag dem
ryggen och reser bort. Och sà
här det af i galopp längs
gatan och fram till konungens
slott. — l)ä hoppade den
goda Lisa och hennes
mjölkkruka föll till marken och brast
i tusen stycken. Ilon uppgaf
ett högt skri och gret ocli slet
sig i bäret, ty denna mjölk
var den enda som hennes
fattiga moder lindé att sälja.
Men medan hon sà jern råde
sig oeh gret och
ihopplocka-de skärfvorna af sin
sönderslagna kruka, så kom cn
gammal gumma gående, med en
hörda torrt ris under armen;
hon helsade henne och sade:
— livad har da händt dig,
efter du så gråter? — Ack,
ser ni icke, sade Hickan, livad
som händt? Jag skulle liära
en kruka mjölk till staden för
min fattiga moder, oeh så
snuf-vade jag öfver en sten ocb
krukan gick sönder för uiig,
och om jag kommer hem utan
pengar, sä får jag stryk.
Da beklagade den gamla
gumman Hickans olycka och
sade: — kom med mig! 8a
lörde hon henne öfver berget
i en skog, ocb i skogen latins
i.-n koja, der bodde den
gamla. Alen i kojan stodo en
mängd mjölkkrukor, nf dem
tog bon en och gaf den åt
tliekau och sade: — Sc der
tag krukan och bär den till
staden ocb sälj den; men om
, du får mer för den än
vanligt, så skänk öfverskottet åt
en fattig. Då tackade Hickan
henne, tog mjölkkrukan och
bar den till staden. Men
e-inedan mjölken var så god,
så fick hon cn krcuzer mera
för den än vanligt.; då stack
bon pengarne i sin pung och
gick glad åt hemmet till.
Men under vägen tänkte
bon: — det var dock
besynnerligt af den gamla gumman,
att bon bad mig skänka det,
som jag fick mera, àt en
fattig. Hvarföre månne bon sagt
det ? Jag år sjelf fattig nog
och kan behöfva det.
Kreu-zern håller jag för min egen
räkning och till nyåret får jag
ännu cn kreuzer, ilet gör två
ocb derför köper jag mig ett
rödt band till min halmhatt,
ack, ilet skall pryda vackert!
Huru skola ej mina kamrater
då bli afundsjuka! Nå, Lisa,
såga de, hvarifrån har du da
län det vackra bandet. Det
säger jag ieke! skall jag
svara dem, ni behöfver oj veta
•let. — När bon sagt detta
rich i detsamma kommit till
(Mi korsväg, stod en fattig,
gammal man på vägen; huu var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
