Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20(5
höl)il i trasor orli Imil ont en
gifva. Men Lisa låtsade si un
oin lion nllsintct sett honom
oeh gick hastigt förbi honom.
Men när hon kom på kullen,
satte bon sig oeh framtog sin
kreuzer oeh betraktade deu
med välbehag. Då hon nu
satt der, koin cn stor örn
flygande, som högg efter
myntstycket och ville, röfva det från
henne. Men då hon ej ville,
släppa det, flaxade fogeln,
klöste och bet, slog henne med
vingarne i ansigtet, sönderref
hennes kinder, derpå grep han
kreuzern och Hög bort. Men
Lisa gret sina ögon röda af
brånnande smärta, kom hem
och kunde cn tid bortåt alls
icke visa sig, så vanställdt
var hennes ansigte. Hennes
lekkamrater kallade henne
hädanefter alltid Ärr-Lisa, med
anledning af de mänga ärr
hon hade i ansigtet.
Men en annan gång gick
en annan flicka öfver heden;
hon bar på hufvudet en
blomkruka, uti hvilken fanns en
neglika med Hera präktiga
blommor, och hvar hon
framgick, uppsteg en ljuf doft från
blommorna, ijärilnr flögo efter
henne, satte sig pä
blommorna och sögo i sig den sköna
doften. Men flickan var
sorgsen, ty hennes moder var sjuk
och hon var så fattig, att hon
ej hade annat än ucglikan;
hvilken hon sjelf planterat och
vårdat. Men när det sista
brödet var förlänit. sade
modern: — Maria, mitt barn,
tag neglikan, bär ilen till
staden och sälj den; vi skola
derför köjia bröd. Dä tog
flickan blomman med tungt
hjerta, och räckte den ännu
engång åt modren i sången, att
bon skulle uppfriska sig mod
den starka doften och gick
sedan bort. ined den emot
staden. Mon under vägen
tänkte bon mångahanda saker,
huru lältig hon var, oeh huru
rikedom och lycka dock voro
ojctnnt fördelade och
fördjupade sig i sina tankar och
när hon då passerade förbi
en törnebuske blef neglikan
att hänga i grenarne, föll till
marken, och dess herrliga
blommor brötos af eller
bräcktes och blomkrukan gick
sönder i tusen stycken. Der stod
den stackars flickan ett, par
ö-gonhlick i mållös häpnad, men
derpå brast hon ut i högljudd
klagan. — Ack, hvad skall
jag nu taga mig till, hvad skall
jag säga min moder när jag
kommer hem, och hvarifrån
skall jag taga pengar till att
köpa bröd? Så plockade hon
upp de afbrutna blommorna
och satte sig vid vågen och
! gret, och hennes tårar föllo
pa gräset och blandade sig
der ined daggen soui låg derpå.
När hon nu satt der, kom
en gammal gumma gående
öfver beden; hon bar pa
hufvudet en korg med grönt gräs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
