Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uch kom neil helsade henne
ocli sade: — Hvad felas dig
d;\, efter du sà gråter? — Ack,
ger ni dil ieke livad som händt,
sade Hickan: min moder hade
en cntla ncglika, den skulle
jag bftrit till staden och for
priset hemta med mig bröd;
sà blef jag der hängande vid
törncbuskcn och blomkrukan
föll pä marken och gick
alldeles sönder, blommorna äro
förstörda och min moder
lig-gcr derhemmn och är sjuk och
liar intet att äta. Då
beklagade den gamla Hickans nöd,
och sade: — kom med mig!
Sä tog hon henne med sig,
pick med henne öfver berget,
kom uti en skog, uti skogen
stod ett litet hus, bakom det
lilla huset var en liten
trädgärd; der funnos cn mängd
ncglikor, röda, bruna, blåa
och spräckliga. Då gräfde
tlcti gamla ut en af de
vackraste neglikor, planterade den
i en blomkruka, gaf den åt
flickan oeh sade: — Se der,
tag krukan, bär den till
staden, sälj den, men tag hälften
af pengarna ocb när du går
Gfver bron, så kasta dem i
vattnet och när någon möter
dig och ber dig om en tjenst,
så gör honom den. Då
tackade flickan henne, lofvade
henne att göra allt så som hon
liade sagt henne, tog
blomkrukan och gick ined den till
staden. Hon hade ij heller
länge gått af och un längs stads-
gatorna innan en förnäm fru
ropade, henne till sig; hon
förundrade sig öfver neglikans
skönhet och sade: — För par
dagar sedan slog blåsten ut
en nuglikskrukn genom
fönstret för mig, nu kunde jag
köpa din i stället. Derpå gaf
henne den förnäma frun
tvenne silfvermynt och ende: —
Ar du nöjd med detta? — Jag
tackar er, sade flickan ocb
gick belåten sin väg. Men
när bon kommit ut ur staden
ocb gick öfver bron, så
tänkte bon, det var dock
besynnerligt hvad den gamla gumman
sade mig, att jag skulle kasta
hälften af pengarne i vattnet.
Hvarföre månne hon bad mig
om detta? Vi äro sjelfva
fattiga nog och kunde nog
behöfva det, min moder och jag.
,1a, om det holst skulle vara
någon till gagn, så kunde jag
dock förstå det, men det är
rent af bortkastadt och
förloradt och gagnar ingen
menniska det ringaste. I lon ernade
redan ga förbi, då tänkte hon,
det är likväl icke rätt om jag
ej gör det. Den goda gamla
gumman hjelpte mig dock ur
en sä stor nöd och skänkte
mig den vackra ueglikan —
hvem vet om jag för min
tigen hade fått lika mycket?
Dä tog hon det ena
silfvermyu-tet, suckade och kastade det
ned i floden, sedan skyndade
hon mot hemmet.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
