Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X 31.
I-iördagen d. 31 Juli ||||J|),
Tante Emmys sagor.
XIV. Hölc ooh dufva.
Ingen i verlden kunde
vår-ilu höns, ankor ocli dufvor
Ömmare ocli omsorgsfulla re än
gamla -.Monuuo" jia
herrgården. Då solen steg upp i all
sin prakt och lyste öfver de
vackra häiiglijörknimes hvita
stammar på gårdsplanen, och
dufvorna deruppe i dufslagel
öjninadu bina klara ögon, var
också gamla Mommo ren på
sina fötter för att se efter och
ge mat åt sina älsklingar. Da
skulle man sett hvilket lif och
väsen det blef! hönsen skreko
uch skrockade, samt flögo
omkring henne, topparne galade,
ankorna snattrade och
vaggade fram så fort de förmådde,
och dufvorna flögo med låtta
vingslag genom den Ida
morgonluften för att helsa henne
välkommen, och de voro så
närgångna att de helt
ogene-radt satte sig på hennes
hufvud, armar Och axlar.
Isynnerhet fanns der en snöhvit
dufva som var Momnio
särdeles kär, ja, näst lierregardens
I unga do|ter, den undersköna
fröken Hulda, som var »lei
älskligaste Guds skapade verk
gamla Mommo kände och som
genom sin vänlighet, godhet
oeh — hvarföre icke tillstå
det — äfven genom sin
ovanliga fägring var Mommos ögon
och hjert.cfägnnd. älskade hon
den snöhvita duivan, hvilken
| hon uppfödt ifrau hell liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
