Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•21;.
•tll:i ärterna, Önskade hon
honom en god natt, oeli ernade
irà vidare. Da sade den
gain-le: — »Jag k:u> ej ntetl något
belöna ilin hjclpsamhet, tvjag
har ingenting som tillhör mig,
men kanhända skall dock en
»ling ett tillfälle yppa sig, dä
jng kan vara dig till tjenst.
Dä giek flickan vidare och
kom till sin moder, då det
redan var natt. Hennes moder
hade varit myckel orolig för
hennes skuld, men sedan hon
hört hvad som händt henne,
fröjdades hon. Men Marié
sade: — Nu vill jag tillreda det
eoin jag fört med mig. Hon
tog clå (isken, skar upp den
oeh tog ut iniianmätet. Hon
tvekte då att der var
någonting hardt uti fiskens måge,
hon skar derföre upp den, och
se der, i magen låg samma
penning som hon hade kastat
i vattnet, llon förde den, full
af fröjd, ät sin moder, mon
denna sade: — Det måste
varit en märkvärdig gumma som
gaf dig neglikan: bara det icke
varit en trollqviuna; nej, af
den fisken äter jag icke.
Men Hickan var bedröfvad
öfver att den sköna fisken
skulle fara illa, hon tillredde den
likväl och då ilen var färdig,
öfvertalade hon sin moder och
sade: — Aek, se bara huru
skönt fisken angnr, den smakar
visst, bra godt. — Dä lätt.
modern öfvertala sig och åt af
den och hon fann sig mycket
’ väl deraf och den följande
morgonen steg bon upp och
kunde åter gå omkring i huset.
Följande dag sade Hickan:
— Jag skall i ilas till reda
fogeln hvilken fogellangarcn
skänkte mig. llon log då och
plockade den, skar upp den
oeh borttog innanmäte!. Men
i kräfven funnos cn mängd
små frön af olika storlek. —
11 va 11 kan det vara för korn?
tänkte flickan, jng skall just
visa dem åt min moder. Men
modren visste ej livnd det var,
utan Bitile: — Vi skola spara
dem och så dem i trädgården.
Man når fogeln var tillredd,
åt hon den och blef så frisk
att hon kunde gå utom huset
och liksom förr arbeta på sitt
lilla fält.
Så förgick sommarn; vin-
-tern kom, mor oeh dotter
spun-iio lin och ull samt födde sig
ärligt. Men när våren
kommit och enhvar beredde sina
fält, så gräfde äfven mor och
dotter upp sin trädgård och
planterade alla slags
grönsaker. — Nej, men se på, sade
modren, sä nära hade jag glömt
frö en, dem du i somras
hittade i fogelns kräfva, llon giek
och afheuitade dem från ett
väggskåp oeh sådde dom i ett
hörn af trädgården. Efter
någon tid framkommo tilia slags
plantor, och de växte upp och
begynnte blomma. Växterna
voro stora och frodiga oeh
från steuglarne framväxte sto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
