Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211*
des under (le vänliga. bltulen,
oeb nflr njuponon började
skimra så grannt emellan det
grö-11:1 löfverket, gick hon åter
dit bort oeh städade lilit
omkring den lilla kära platsen;
ocli ännu då den första snön
föll, och rosenbusken stod
alldeles nflöfvatJ, gick den
gntn-la dit ännu engång, oeh hon
stod der en lång stund och
suckade djupt vid minnet af
sin vackra, hvita dufva som
hon älskat sä ömt.
, • ♦ »
Gumman pà heden.
(Fort», o. ilui fr. 11:0 30.)
Men då hon vandrade
framåt längs flodstranden och
tänkte på huru hennes moder
skulle fröjdas, sä stod en fiskare
uti sin ekstock och hade
kastat. ut sitt jiåt. Man var just
i beråd att uppdraga nätet,
men det var så tungt, att han
ej kunde få upp det ensam.
Då ropade ban flickan och
bad henne att hjelpa sig.
Flickan besinnade sig ej länge,
Utan gick till stället, hjel]|te
honom att draga och fiskaren
gjotde en rik fångst. —
Delbar också du något, sade ban,
tog en stor fisk ocb gaf den
åt henne. Flickan tackade
och gick vidare. Alen när hon
kiitti upp pa kullen, begy||nte
solen gå ned och hon
skyndade att komma hem. Men en
fogelfängare satt. vid vägeu och
ropade till flickan: — Se,
sade ban, det har kommit en
rnllogel i mitt nåt och
sönderrifva det, vill titi ej hjelpa mig
att lappa det? ty om jng ej
snart blir färdig dermed, så
kommer jag för sent. I)å
besinnade sig flickan ett
ögonblick, ty det var redan sent
och hon hade skyndsamt att
komma hem. Hon gjorde det
likväl, hjelpte mannen och när
arbetet var färdigt, drog ban
en fogel ur sin väska oeh
sade: — Det är den enda jag
hittills fångat, men jag vill
skänka den åt dig för din
hjclp-samhet, nu kan jag ej mera
misslyckas. Flickan tog titi
fogeln, tackade mannen oeh
gick med skyndsamma steg
vidare. Solen gick emellertid
ned ocb det begynnte
skymma. Då skyndade hon mer
och mer, men då hon koin till
en korsväg, stod der en
gammal man som jemradc sig och
vred sina bänder. — Ack, var
sä barmhertig, sade ban till
flickan och hjelp mig.— Hvad
felas er då? sade flickan. —
Ack, svarade dun gamle
mannen, jag skulle hämta min
herre en säck ärter; den har
gått upp oeh en mängd ärter
ha fallit ut. Mina ögon äro
så svaga, att jag ej kan hitta
dem, ocb om jag ej hemtar
alla hem, sà I dir jug
bortjagad af min hefre. Da
fattades flickan nf medlidande med
den stackars gamla matincii
och hjelpte honom att söka
och når liou hade plockat tipp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
