Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•2.">(»
lmlyst j|| solen, ui’li sä lungt
ftgiit ser ilt öster, vester ocli
norr, slingra sig hundrade
silfvers|riniuior af smala,
dju-pa sund, vikar oeh fjärdar
mellan de gröna öarne och de
grå berguddarna, och tvärs
öfver himlen gar ett bälte af
ångbåtarnas rök, der de
plaska genom sunden, ilag ni oeh
dag in, mellan Aho och
Helsingfors.
Hvar skulle ICIgö lätt sitt
namn, om ej af den sköna,
ståtliga elgen, som numera
blifvit så grymt utrotad i
Finlands skogar? llär har ban
betat i fordna tider, likasom
nä det fagra Ålands klippor;
här har ban haft ett så
ensligt, vackert hein, som lian
rätt tycker om, der ingen stört
honom och der lians vackra,
smärta eJgkalfvar fått beta det
mjuka gräset i fred för
roflystne vargar ocli ännu
rof-lystnarc menniskor. Det är
nil längesedan hans höga
greniga born sopat spindel väfven
från granarnus grenar; men
Inni har rista! sitt namn i
bergen, och dc krokiga tallarna
ha tagit modell af lilius
greniga horn.
Långt i vester, der solen
går ned i krusiga vågor, år
Hassclvikcn. Der blomma på
ena sidan linnean, pu undra
sidau ängsgeranierna; pa cua
sidan rodnar smultronet, pa
den andra lingonet. Pa ena
sidan siupar ett berg ned i det
djupa, lugna Vattnet; på
andra sidan smyger sig en liten
grön dal så sakta neil under
sjön, att små barn kunna
plaska ined händerna i bottnen
pa sanden. Utanför viken
ligga Tislelöarna, men signora
Mara bor ieke mera der, lina
har blifvit gift. iued ett
statsrad uti Moskwa, och derföre
äro sjelfva Tiatelöarna gröna
som soffdynor utaf broderad
sammet. Oeh i Hasselvikeii
går aldrig en il af lifvets
stormar; der sofva alla små
vågor som barn i sin vagga;
der är alltid en stor spegel
infattad i strändernas ram:
der bor lugnet, medan det
o-roliga hafvet stormar och
brusar bakom skogen oeh ber-
I ëen-
Det år alltid godt att ha
vänner i viken, och sådana
har jag Hera. Der är en röd
klippa, som blifvit min goda
vän, för det att jag alltid
klappar henne, när jag sitter på
stranden, och kallar henne
mitt kungliga slott. Ilou hur
eu jättegryta uti sin häll, sa
rund som en byktina. Med
mossan vid hennes sida
brukar jag olta prata; man får
ij förakta mossan, ty bon hör
till dc anspråkslösa i verlden
oeh är både nyttigare och
vackrare, äu mången tror. Mest
brukar jag likväl spraka med
den gamla krokiga tallen, som
vexer ut ur en remna i mitt
slott och sträcker sina krokiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
