Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grenar tit Öfver vattnei. Vid
Iinna fot står ert hvit väppling,
som också hör till do glömda
i verlden, och jag häller
gerna at’ dem. som ingen annan
håller af. l*ti en annan
remna i klippan lior en stenmàrd
med sina ungar. Man måste
vara mycket tyst, för ntt få
se ilem krypa fram ur sin
göni-mn; men aldrig har jag sett
vackrare små djur, oeh når|
vi blifvit bekanta, ser jag dem
nlla dagar gnnhhns med den
lilla bruna ekorren, som
hoppar på tallens grenar. I sjön
siiniini otaliga fiskar, mon
e-ntedan de äro qvicka i
stjerten och mera tystlåtna af sig,
liar jag ej ofta talat med
andra, iin en gammal girs, som
slår ined nosen emellan
stenarna oeh af ålder oeh fetma
blifvit nästan så stor som en
lagern abborre. De små
slemmiga sjökalfvtirna kafva sig
fram öfverallt i vattnet, och
löjorna snappa beständigt
myggor i våghrynot. En knipa
Ar den ensliga vikens ensliga
drottning. Hon har sitt bo i
dess undangömdaste vrå; der
uppfostrar bon en hoppfull
skara uf åtta små knipungnr,
som följa henne pä vattnet
och hafva stort besvär att
maka sig undan, så ofta de se
en båt på afstånd. Men det
flr sällan en båt förvirrar sig
så långt, som till den
aflägsna Hassel vi ken.
Ofta sitter jng der |in klip-
pan och lyssnar på vågornas
Sorl och vindens sagor i
tullens grennr, och när solen går
neil, leker ett aftonlöje kring
hela den vackra viken. Da
ha mina vänner så mycket att
berätta, oeh litet deraf kan jag
kanske i min tur berätta för
dig. Vill du höra det, lilla
trubbnäsa? Vill du veta det,
lillaäppclkind? Hela den
stora naturen är en bilderbok:
vill du ha en förklaring på
bilderna? Fram då, mina
vänner frän Ilasselvikcn. fram
med edra historier! Hvem
börjar? Den röda klippan är
äldst; mitt kungliga slott är
förnämast: — klippan börjar.
I. Den röda klippans
berättelse.
Om det. är sannt, att
gammal år alltid äldst, sä må jag
väl börja, ty alla de andra äro
barn emot mig: jag må väl
kalla mig deras mormors
mormors mormors gudmor. Min
ålder vet jag ieke sä noga,
men yngre kan jag ej gerna
vara, ån sä der mellan femtio
eller sextiotusen är. Jag fanns
till långt förr ån Hasselviken,
långt förr ån hafvet oeli
skogen, ja förr äu någon enda
vcxt, något enda djur eller
någon enda menniska ännu
fanns i verlden. Min moder
var ett ofauteligt stort berg,
som krossades i otaliga
skärf-vor oeh fastän jag är en bland
de minsta, mins jng ännu lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
