Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•2 5M
När katten är borta,
dansa rättorna pä bordet.
I dag far jag till eder
intirfader, mina små, sade fru
M. ål sinn tre små barn,
Tu-li, Weinö oeli Siveä. Låten
mig få höra, att J lia’n varit
snàlln och lydiga, då jag får
återse eder. Gå’n nu för all
ilcl oj utom parken. Du lilla
Tuli, som år äldst, föregår
nog de andra med godt
exempel — eller huru? frågade
fru M. bOjande sig ned mot
{josson. — Ja visst, mamma,
svarade Tuli oeb kysste
modrens hand. Ilclsn till morfar,
ropade barnen. Fru M. satte
sig i det lätta och beqväma
åkdonet, som stod vid trappan,
llon sände en slängkyss till
sina barn, — och sedan for
iion bort. — Hvad skola vi
nu göra? sporde barnen
hvarandra. Den frågan göres ofta
af barn, då deras föräldrar
äro borta. Det. kännes alltid
t>å tomt i hemmet, då de ej
linnas der. — Vi skola gå ned
i trädgården, sade Weinö, och
de tre barnen sprungo dit.
Efter att der ha ätit bär och
bundit kransar, sprungo de
till parken. Der roade de sig
ined lekar och upptåg. Sedan
satte de sig ned vid ett träd
och böljade, samtala med b
varandra. Tuli ville bli sjöman,
då ban blefve stor; och
Weinö samt Siveä åhörde,
förundrade, beskrifningen på alla
ide öden, ban trodde sig
koill-uui ntt genomgå. — Se, sä
vackert sohn går neil, sade
Siveä? — Kom! så ga vi att
se, hvart ilen går att sofva,
bad Weinö. Alla barnen
sprungo nu upp, men huru de än
sprungo, giek solen alltid
längre bort. De ryckte upp
porten, sntn ledde ut från
parken. De befunno sig då pä
stranden af en spegellugn vik.
Kli båt stod vid bryggan, och
efter ett ögonblicks
öfverläggning, beslöt inan att stiga i
den. Bandet, vid hvilket
båten var fästad, löstes. Tuli
tog i årarne, oeh båten gled
med god fart fram öfver
y-tan. Tuli ansträngde sig mer
och mer, och ju fortare båten
sam, desto roligare var det.
Med ens sade Siveä: —
snälla, Tuli, ro hem, — jag kom
nu först ihåg, att mamma bad
oss att ej gå utom parken. —
Då vi nu engång äro ute,
kunna vi lika gerna ännu ro
litet, sade Tuli. — Nej, nej, ro
hein, — bådo äter Siveä oeh
Weinö. Då vände Tuli
båten och rodde mot hemmet.
Men i detsamma började det
blåsa. Blåsten tilltog allt mer
Och mer. Tuli, som ansträngt
sig så mycket, orkade ej
mera ro. Tillslut fördes båten,
af en stor våg, mot en strand.
Då hjelp|e Tuli sinn syskon
ur båten. Mörkret tilltog allt
mer och mer. De tre barnen
’ fölhi pu knä och bådo Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
