Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl <lr förskräckliga
händelser, från hvilka jug lindé milt
ursprung.
Den lidén min moder
berget brast ut ur jordens
innandöme, vnr det ännu alldeles
mjukt och glödande, såsom
den smältande lava, hvilken
rinner ut ur gapet af
eldsprutande berg. Det pressades
fratn som en porlande gröt ur
stora remnor i jorden. Ty den
store, allsmäktiga Gudens
skapelse bilde då redan .begynt
att bereda jorden för allt det,
som i en framtid skulle lefva
ocb bo pä henne. Hon hade
alltigenom varit som
smältande jern, oe.h nu begynte bon
svalna på ytan och fick
sprickor, ur hvilka den glödande
massan ur hennes inre
kokade fram. Det var sä bett, sä
hett den tiden på jorden, att
intet vatten der kunde, finnas,
utan allt vatten och allt det,
som nu är haf, stod som en
tät ånga kring jorden och
bortskymde solen.
Sedan begynte min moder
berget att svalna, och da
regnade vattenångorna ned i
förfärliga skurar, som om
||immelen varit öppen. Hafvet
begynte svalla öfver jorden,
kokande hett, och rann in i
jordens remnor och
förvandlades åter till ånga och
sprängde dc höga bergen i stycken.
Ocb åter föll det ned som
vatten och trängde åter i
remnorna, och det var jordbäl-
(ning på jordbäfning och ett
fasans dån ocb förskräckliga
omstörtningar öfverallt.
Min inotler fanns icke mer,
inun jag låg der jag nu
ligger ocli dit jag blifvit kastad
af jordbäfningen, — en fattig
och ringa skärfva af det
stora berget, pä hvilket Finlands
grund hvilar, ocb dock, äfven
jag, i min ringhet tillbedjande
Skaparens allmakt. Ännu
höjdes och sänktes jag ömsom
öfver, ömsom under vågorna,
jättegrytan uti mitt sköte
svnrf-vatles utaf floden; santi af de
söndersmulade bergen afsattc
sig rundtomkring mig ur
vattnet — efter tio- eller
tjugutu-sen ar begynte marken att
grönska, och icke långt
derefter sågos tle första lefvande
djur.
Hvad är det vidare? Sådan
jag var, när jag gick ur ilen
sista stora jordbäfningen,
sådan år jag ännu i dag, —
litet nött och skräiiiad på min
yta af många stönar, som
linfs-flodott rullat öfver mig, litet
brodén||| kanhända ined
mossa frän yugre (lagar, och
likväl densamma i dag, som för
femtiotusen år tillbaka. Lilla
trollslända, dit som lefver en
sommar igenom ditt glada lif
och sedan dör bort, vill du
byta med mig? Gig mig
dina vackra vingar med (litt lif
■ för dagen, oe.h jag vill gifva
I dig femtiotusen ar af ett
klippas orörlighet! Z, T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
