Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•201
|iöiiaii Hinn lingar ul pA
gården och kluckade hell
allvarsamt dervid oeli skrapade oeli
gräfde marken med sina
fötter och hvar den blott fnnn
ett korn eller en mask, så
hackade hon den sönder med
näbben och knstnde den för
»inn ungar. Men när hon då
betraktade de tinga djuren, då
kommo underliga tankar
henne i hågen, ty hennes barn
voro hvarandra mycket olika.
En nf dem var mycket större
An de andra, den lindé en
längre näbb än hönsen
vnn-ligtvis hafva oeh dens fötter
voro mycket större än
kycklingsfötter och då den pep,
lät det också annorlunda. Den
andrn hade ett långsträckt
hufvud och cn bred näbb, oeh
vid fötterna hade den en hud
mellan tårna oeh när den gick,
vaggade den till höger och
till venster. Den stannade ej
heller hos sin moder, den
gamla hönan, utan sprang till
en dumm som var pä gården
och drack och gjorde miner
såsom ernade den gå in och
bada sig. Endast den
inin-stn stannade bos sin moder
och gömde sig under hennes
vingar så ofta en kylig
vindflägt for öfver gården.
När den gamla hönan säg
detta, skakade hon hufvudet
oeli sade för sig sjelf:
— Jag vet tj mer hvad jag
skall tänka om mina barn!
I De äro hvarandra olika i
utseende och åtbörder oeh jug
har likväl kläckt ut dem den
ena såväl solliden iimlrn. Jng
år nästnu rädd ntt de tned
tiden ej skola komma öfverens
med hvarandra!
Hon kallade dem emellertid
till sig oeb då himlen
öfver-drogs med mörka molnskyar
och solen undanskymdes, så
förde hon sina barn tillhaka
i hönsladan.
Men ju större ungarne
blefvo, desto mera visade sig
deras olikhet, och den gamla
hönan fann att hon lindé
utkläckt en kyckling, en påfogcl
och en anka. Deröfver
valbon i början mycket
bedröfvad, meu småningom tröstade
hon sig och tänkte: — Nåväl,
om minn bnrn också icke
likna hvarandra uti gestnit oeh
väsen, så kunna de dock en
gång blifva dugliga och göra
mig glädje.
Men då ankan växte upp
och muntert simmade omkring
i dammen på gården, än
dy-kade under vattnet och än
åter kom i lånt| och nickade
åt sina syskon med högljudt
qvakaude, så blefvo de båda
undra ängsliga till nmds öfver
att de ej också kunde gå i
vattnet och simma omkring.
De gingo då till sin moder,
den gamla bönan oeh sade: —
Lär dock äfven oss att gä i
vattnet och simma, såsom våt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
