Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•202
syster, ankan, gör Jet. — Det
kan jag ej, så gerna jag fin
ville det. Hon iir en anka
och hennes natur drifver
henne i vattnet och hon finner
sig väl der, men för er vore
det skadligt, ja det skulle
kanske döda er. Ser ni, jag
lefver ju också [iä land, hvarför
skulle ni oj vilja blifva hos er
moder? — Häraf tröstades de
båda, kycklingen och påfogeln
oeh de stannade hos sin
moder, den gamla bönan, men
när de sågo sin syster, dou
unga ankan, simma på
vattnet, kunde dc dock ej göra
sig fria från afunden. Mon
den gainla hönan törstade dem
så godt hon kunde och lärde
dem att. enhvar kunde vara
lycklig pa sitt sätt.
Men de unga växte upp och
blefvo större oeh vackrare.
Men isynnerhet var påfogeln
vacker och hans JQädrar
öfvergick vida i skönhet hans
sy-stras. Hans hals var hlå, lians
rygg glänste som guld och
hans svans var som en stor
dyrbar solfjäder, och när
soleil sken derpå, glänste
hundrade ögon i hans
fjäderbeklädnad och den som såg
ho-uom, stannade och sade: —
Ack Be dock hvilket herrligt
djur påfogeln år! Han år
foglarnes konung! Men da
han-unga systrar, kycklingen och
ankan sågo på fogelns
färgprakt, och huru alla menni-
skor visade på den oeh endast
talade om den, så blefvo de
afundsjuka oeb gingo till sin
moder, den gamla hönan, oeh
sade: — Hvarföre ger du ej
oss också lika vackra fjädrar
som ät påfogeln? Alla visade
blott på den och berömma
den, mon om oss talar ingen.
Då ropade don gamla hönan
sina ungar tillsammans och
sade: — Ni ären
oförståndiga, afundsamma djur. Denna
är cn päfogel och naturen har
|gifvit honom vackra fjädrar,
hvilka utgöra hans prydnad.
Det år hans företräde, mon
hvad har ban för öfrigt? Har
han icke fula fötter, och huru
ful är ej lians stämma när
ban skriker? Enhvar af er
har sina företräden oeh sina
brister, hvilka den andra oj
. har: sä våren dä
fördragsamma med hvarandra, och hallen
af hvarandra såsom goda
syskon böra göra det!
Men dou gamla hönans
förståndiga ord vunno ej
uppmärksamhet hos alin hennes
barn. Ankan sade trotsigt : —
Gå bort, jag vill ej mer
stanna hos er. Dermed gick hon
från ladan och gjorde sig ett
bo i ett hörn af gärden
under ett par bräder och
bosatte sig der. Påfogeln
blyg-des också ntt bo i ett så lagt
oeh dåligt hus och Hög upp i
päronträdet. Der smt ban oeh
putsade sina fjädrar och säg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
