Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
As U,
Lördagen d. Augusti
1869.
Mina vänner i viken.
2. Samtal emellan en flintaton, ett
sjögräs och en björk.
Flintstenen. Hvad, jag tror
du understår dig, eländiga
sjögräs, att vexa upp vid min
sida oeh inkomrnodera min
beqvämlighet? Maka dig ;it
sidan, eller skär jag dig tvärt
af med min skarpaste kant.
Sjögräset. Jag ber
allraöd-uijukast oui förlåtelse att jag
lefver och råkat vexa upp vid
eders skarphets sida. Jag
skulle oändligt gerna maka at
mig, men jag förmår ej rycka
mig lös från min rot.
Flintan. Jag tror det
krypet gör undflykter. Vet du
liven» jag är? Jag år kusin
till den röda klippan och lika
gammal som hon, det vill
säga femtiotusen år. Jag
undrar huru gammal du kan
vara, din stackare.
Sjögräset. Jag är snart två
veckor gammal, om ers nåd
tillåter.
Flintan. Der hör man. Två
veckor gammal! Och huru
länge tänker du lefva,
sjökryp?
Sjögräset. Oin Gud vill, till
hösten, när jag förvissnar och
stormarna rycka mig lös från
min rot.
Flintan. Det är intet under,
att du är sa blöt. Du hukar
dig under för hvar liten
vindpust och hvar liten våg. Jag
tål ej så fega uslingar. Skarp
skall iniiii vara, om milli skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
