Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2«fi
»1.1 sig frnm här i verlden,
•log rader ingen att komma
mig för nära, tv jag hugger
till. Och träffar jag hårdt
mot hårdt, som stal till
exempel, så sprakar det kring mig,
sä gnistorna flyga. Si, sà skall
det. vara.
Sjögräset, Ers nåd :ir
ofantligt skarpsinnig: jag tackar
ödmjukast för cn så god
lärdom. Efter ers nåd så vill,
skall jag göra mitt bästa att
stå på mig cn annan gång.
Flint,an. Alla skola stå på
sig! Jag håller vad om
femton gnistor, att. du kröker din
rygg, som du alltid plär
göra, för den der lilla dyningen,
som rusar in uti viken.
Sjögräset. Det förstås, att
jag gör allt som ers hårdhet
befaller. Skulle jag i min
höga gynnares närvaro
skämma ut mig och vara rådd för
ett sådant litet vågstycke! Sc,
nu kommer det! Får jag ha
den nåden att blott aldrig så
litet söka ryggstöd hos eders
skarpsinnighet.?
Flintan. Kläinm till!
Sjögräset. Jag klämmer till,
efter ers nåd så befaller, Här
år fienden. Hårdt mot hårdt
skall det vara, sad’ flintan,
och derföre .. . pu...ull’, aj, aau,
knapps!
bhutan. Knapps ... der
ligger ju krypet, tvärt afslaget!
Jag tror verkligen, att den
stackarn skar af sig cuiut min
kant. Men 6U är det med he-
la det blöta sällskapet.
Försöka dc engång stå pä sig i
verlden, så ... knapps, der
ligga de, som gräset för lian.
Det är för ömkcligt. Hade
jag icke ett flinthjorta, skulle
jag både skratta och gråta.
Björken. Nå, flinta, det gick
på tok med din granne.
Flintan. Ja, hvad skulle det
annat, när cn stackare
försöker stå på sig?
Björken. Det går så här i
verlden med krypcri och
alltför stor ödmjukhet Men
något kan man ju böja sig för
verldens vågor, allenast man
står på cn stadig rot.
Flintan. Hvad säger du:
böja sig? Nej, oin jag aldrig cn
kappc sådde. Hårdt mot hårdt,
det är alltid mitt valspråk.
Kommer någon, så hugger jag
till.
Björken. Ar det alltid så
rätt’, det, kära flinta? Kan
man cj stå på sitt orubbliga
fäste och likväl väja undan
för öfvermakten, tilldess att
man kan återtaga sin
naturliga ställning?
Flintan. Du är också en
krypare, björk! Men jag är
mitt eget fäste, jag behöfver
ej något annat.
Björken. Der kommer en
mycket högre störtsjö in
genom vikmynningeu. Vore det
tj godt att vika något litet åt.
sidan och återtaga din plats,
när faran är öfverst änden?
Flintan. Kominer aldrig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
