Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2fi7
fråga. Jag ställer mig emot
med min skarpa kant.
Björken. Akta ilig, tlinla!
Störtsjön bryr sig ieke om
dina skarpa kanter. Du skär ej
vägen i stycken.
Flintan. Gör jag ej? Du
skall fä sc. Ilär kommer ban.
Hårdt mot hårdt, det ftr
alltid mitt val...
Knapps! Störtsjön kom
rullande. flintan ställde sig dere-
mot, men blef kastad med fart
mot den röda klippan och
slogs i stycken. Så gick »let
med hennes valspråk.
Björkön stod derofvanför på
den gröna branten och
skakade betänksamt sina lningande
lockar. Nej, sade han, hårdt
mot hårdt duger lika litet som
att vara för mycket
buska-blyg här i verlden. Väl den,
som vet att strida med vishet
på stadig rot.
3. Ängsblommornas visa.
Vi äro så blyga, vi äro så små,
Vår Fader i himlen, ban ser oss ändå.
Vi kläda hans ängar, vi pryda lutns dal,
Vi möja hans grönskande niidsominarsal.
Och aldrig vi spinna och väfva och sy,
Och dock är vår klädning beständigt så ny.
Kung Salomo var ij i silke och gull
Sa klädd, som vi barn af den fattiga mull.
Den fattige lider i verlden förakt,
Men det ftr Guds eviga godhet och makt,
Att nedslå den stolte och lyfta till ljus
Den ringe, soui suckar i armod och grus.
Och vore vi högre, än furan pä berg,
livar kunde vi finna cn bjcrtarc färg,
Hvar kunde vi andas cn skönare doft,
Au den, som vi suga ur dalarnas stoft?
Fast låg är vår tröskel och ringa vårt hus.
Så lyfta vi kronan mot himmelens ljus.
Det lyser sä klart pa det gömdaste strå,
Som nånsin pä fjällarnas topp i det blå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
