Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27i;
Sagan om hönan och
hennes tre kycklingar.
’Furia. o. »Ini fr. 11:0 il.)
Men då dess syskon, ankan
neil påfogeln sågo det blefvo
•le afundsjuka på ilen stackars
liönnn. De lindé redan länge
varit, fiender oeb ej mera sett
pà hvarandra: men når de
sågo huru omsorgsfullt
matmodern skötte den lilla hönan
oeh hvilken god mat den fick,
d:i kommo de tillsammans och
sade: — Ser inan på, hvilken
omsorg vår matmor har om
ilen dumma hönan! Se, huru
hon stryker den oeh huru hon
hemtar de Låsta bitarne åt
den! Sådant händer ej oss.
Vi äro gårdens prydnad,
livnr-ocbcn beundrar och prisar oss,
men vi fä derföre ej
någonting att äta. livad har väl
den enfaldiga varelsen för
utmärkta egenskaper, efter man
gör sig så mycken möda med
deri? Har den vackra fjädrar?
— Nej! — Ilar den vacker
röst ? — Nej! — Kan den
simma i vattnet eller flyga i
luften? — Nej! — Na, hvad
lunden för en förtjenst? — Den
har ingen, fortfor ankan
grälande, och jag kan ej fatta,
huru vår matmor kan
fördraga ett dylikt onyttigt djur hår
på gården. - Hör du, sade
påfogeln, jng skall meddela
dig en tanke, men hvilken du
måste bevara som en
hemlighet. Vi vilja se till, att vi,
på något sålt la den lilla hö-
iinn bort ifrån garden oeli
se||nil äro vi ben-ar! då få vi
den loda bönan nil får oeh då
skola vi göda oss. Då skola
vi lefva till-amman som
vänner oeh ej iiiorn bry oss om
den gamla, knarriga hönan.
— Ja, det skola vi göra,
sade ankan. Del är blott
frågan, huru vi skola bårn oss
åt, så att matmodern ej
märker någonting. — Låt mig
draga försorg derom, sade
påfogeln, jag skall snart ha tör»
drifvit den lilla hönan.
Dermed llög den upp i sitt träd
och ankan satte sig i sitt Ini
bakom bräderna oeb
funderade med skadeglädje, på den
stackars hönans undergång.
Men då det blef natt oeh
den gamla oeh den unga
hönan redan längesedan sutto
på sinn pinnar och sofvo, då
släpptesgårdshunden, den
gamle Sultan, lös ifrån sin kedja,
på det. ban, natten igenom,
skulle bevaka bus oeh gärd.
Hnn giek med betänksamma
steg rundtomkring gården oeli
luktade på alla knutar, om det
skulle vara någonting
misstänk-ligt, såsom hnn vanligen
brukade göra. I)n Hög påfogeln
ned ifrån sitt tråd oeh suite
sig på trädgårdsplanket, ty
den vågade sig iloek ej ned
på släta marken för nit tala
med hunden, fastän den stoll
på temmeligen vänskaplig fot
med honom. Hunden sade: —
God afton, påfogel! Hvad gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
