Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■m
iln liftr si sent ännu? -Tnjr
|iiir någonting air tala med
dig. sinlc påfogeln. snni jag ej
gerna kan säga dig nm
dagen. — Na. säg det da, sade
lninilen, men ilen tftnktc vid
sig sjelf: det måste vara
någonting särdeles, c fi er
påfogeln ej vill säga det om
du-gen. Då sade påfogeln: —
dag vet ej, 0111 du redan hört,
hvilken elak varelse den
unga hönan ftr. Man skulle
visserligen oj Iro det, flen ser sa
oskyldig och beskedlig ut, men
den döljer elaka tankar i sitt
hjerta. Den förtalar oss hos
vår matmor oeh hoppas
derigenom komina i stor gunst
hos henne, och det har oelcså
redan lyckats den. Ilar du
ej sett, huru vår matmor,
sedan en par dagar tillbaka,
smeker den och ger den den
bästa födan? Sådant få vi ej.
Ar det ej förargligt? — Ja,
det ftr sannt, sade hunden, om
allt är såsom du säger, men
hvad kunna vi göra?
— Hvad vi skola göra? Det
skall jag såga dig, svarade
påfogeln. Den lilla bönan
måste bort ifrån gården, ila äro
vi herrar och få den goda
födan, som matmodern nu ger
åt hönan.
— Men hvad har jag att
göra dermed? frågade hunden.
— Aek, mycket, sade
påfogeln, du skall just hjelpa oss
att få bort hönan.
| - Men huru skull jag då
båm mig åt? frågade hunden.
— Det är mycket lätt, sade
påfogeln. I morgon bittigdag
da den lilla hönan’stiger upp.
ty den stiger tidigt upp, ilen
gör (let |||ott, för at| folket
skall tro, att den är så flitig
— oeh när den då kommer
ned på gården, sa låtsar du
som inn du ville sönderslita
den; du skäller dugtigt på den
och (bl lär den nog en sådan
skräck, att den flyger härifrån
oeli ej så snart kominer
tillbaka. ^ ar matmor frågar väl
efter den ett par dagar, men
hon glömmer den nog snart,
och vi blifva henne desto kä-
! rare.
— Vet du, sade hunden,
saken förekommer mig dock
mycket betänklig. Om den lilla
hönan, såsom du säger,
förtalat oss hos vår matmor, vet
jag ej, men hvarföre säger du
det ej förr åt din mor, den
gamla hönan, så att bon
straffar sitt barn.
— Aek, hon är så knarrig
oeh partisk, sade påfogeln,
hon har kört bort mig och min
syster ankan oeli blott
behållit hjertcgrynet, den lilla
hönan, qvar bos sig.
Hunden lindé hittills talat
alldeles lugnt, men nu märkte
den, att det blott var afunden,
som talade ur påfogeln och att
den var en skamlös lögnare.
Ty bunden hade nog hört huru
de grälat med sin mor oeli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
