Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hört :iit -Svalan" då kommer
från Enjghtnd med jernvaror,
om. vinden blott håller i.
Öfver den gamles fårade
anlete flög el t skimmer nf den
gladaste öfverraskning. Ilan
aftorkaile förslutet en tår som
smugit sig in i ögonvrån och
kysste lill-Mnj, sägnn(le: —
Gud välsigne (lig, barn, för
den underrättelsen, gladare
kunde du säkert ej göra mig,
men skvnda nu, oeh låt
mormor också fä veta den stora
nyheten.
— Ja, ja, skall ske. skall
ske! Mormor tappar visst i
häpenheten både ull och
kardor, men det skall bli roligt
att pina henne litet först, och
se om bon gissar fortare än
du, morfar!
Och lill-Mnj ilar hastigt in
i den lilla stugan, der en
fryntlig och vänlig gumma håller
på att karda ull framför
spiseln. (Forts.)
Jag är ingens.
En hcl sommar hade en
liten fattig gosse, dagligen
sprungit förbi inina fönster, än med
ett knyte, än ined en korg
eller tilioeluned med en kanna
fylld med mjölk hvilket dock
icke hindrade honom ifrån att
lika hastigt röra de små
solbrända fötterna, utan att en
droppe spilldes. Ibland sprang
han också tomhändt och såg
då ut som cn yster bäst den
der nyss sluppit selornns tvång.
Hvarken regn eller storm
tycktes röra honom oeh ännu sent
på hösten gick ban klädd i
samma grofva lappade tröja
och urblekta, urvuxna
linnebyxor, samt den trasiga
mössan utan skärm. Jag hade
gifvit akt pä den lille
„sprin-garen", och undrat hvem ban
var. Genom de öppna fönstren
hörde jag lians klara friskit
röst, mon kunde sällan fä
reda på orden till hans smil
barnsliga sånger.
En dag vid slutet af
sommaren hörde jag redan på långt
håll de välbekanta tonerna
och snart syntes den lilla
springa ren bärande en stor kruka,
ban rörde sig denna gång
framåt i ett långsamt traf, det
var tydligt att krukan var
tung. Sången lät också som
om hnn varit andtruten.
Plötsligt stadnade ban och såg sig
oroligt omkring. Jag böjde
mig ut för att utforska
orsaken härtill och såg något
lån-gre fram på vägen tvenne
större gossar som kommo gående.
Den lille bäraren syntes
hafva god lust att gömma sig
eller Hy, men det var för sent.
Gossarne voro belt nära oeli
just nu träffade cn sten den
lilla härurens ben så att han
haudlöst stupade öfver krukan
som gick sönder och låt bela
innehållet, några stop mjölk,
rinna öfver ilen dammiga
landsvägen. Jag skyndade ut lör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
