Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ntt niii möjligt straffa
vålds-verkarno, men då jag kom ned
voro de redan nr sigte. Jag
vände mig då till gossen som
bittert gråtande satt på
dikeskanten med bitarne, of den
sönderslagna krukan framför sig
utan att det ringaste bry sig
om den blödande foten.
— Stackars barn, blef du
illa sårad? frågade jag
deltagande.
Han borttorkade tårarne och
eåg upp: — Det är ingenting
men krukan, krukan! utbrast
han vridande händerna.
Hvems är krukan?
frågade jag.
— Den är värdinnans och
mjölken skulle jag föra till
skogen der husbond arbetar.
— Hvems gosse är du då?
Barnet upplyftade långsamt
den tårfyllda blicken och såg
på mig ined ett uttryck som
jag aldrig skall glömma.
— Jng år ingens, sade ban.
Ingens? upprepade jag,
har du icke föräldrar?
— Nej, jag år ingens.
— Vet du då icke hvilka
de voro?
Jag är ingens alls,
sva-rade ban med öfvertygelse.
Hvar bor du då?
Mest på landsvägen.
Oeh om natten? frågade
jag rörd.
— Ibland inne, ibland ute»
svarade barnet lugnt, som om
det varit belt naturligt.
— Hvad tänker dn göra
nu när mjölken spilldes ut?
— Jag vet ieke, snyftade
ilen lilla. Jag får väl* stryk
när värdinnan får veta det,
incn det värsta är att husbonden
blir utan mjölk till middagen.
— Gråt icke min gosse, kom
med mig så skall du ht en
annan kruka och mjölk
också, så att husbonden ej blir
utan, tröstade jag oeh fattade
barnet vid handen.
Hastigt biirttorkade ban
tårarne och följde mig mod
snabba steg.
— Ilade du gjort illa åt de
der gossarne efter de kastade
stenar på dig? frågade jag
medan vi gingo.
— Nej — men jag är ju
ingens.
— Och derföre tror du man
lår göra dig illa.
— Ja.
— Skulle du också göra
illa åt någon som ickc hade
föräldrar.
— Nej, utbrast gossen
lifligt, jag skulle såga åt honom:
— vi ska vara vänner, du är
ingens, och jag är ingens
barnets ögon strålade af fröjd vid
tanken på att ega cn vän.
— Dot är rätt min gosse.
Men skulle du göra illa åt
någon annan då?
Han såg eftertänksam ut,
skakade på hufvudet och
sade: — Ibland har jag gjort.
När de skratta åt mig... så
kan jag slå till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
