Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•292
fi äro väl barn, ri ära väl stnd,
Men bönen till lunden blir buren.
Se, hemmet den når,
Och Herren som rdr
Välsignar värt fosterlands herrliga vår.
. . . talia.
Jag är ingens.
(Furia. o. rlut fr. n:o ltd.)
I byn hörde jag mig före
om den lilla gossen snin „var
ingens". Ingen visste med
säkerhet hvarifrån han var,
endast ntt han i inånga är
sprungit omkring utan hem och
skydd. En gammal gumma
berättade att det kunde vara
ungefär nio år sedan cn
fattig qvinna sent en afton
begärt nattqvurter hos den
gamla. Hon hade en liten gosse
med sig, då omkring två år
gammal. Barnet gret mycket
och qvinnan var nära att
duka under af köld och hunger,
hvarföre den gatnla anvisat
henne cn/ halmbädd nära
spiseln och gifvit henne
qvällsvard. Den fremmande
klagade öfver feber och svära
plågor och berättade nil hon
redan länge varit sjuk och svag.
Morgonen derpå talade hon
icke mera redigt och efter fä
dagar drog hon sin sista suck.
Den gamla gumman qvarhöll
af barmhertighet den lilla
gossen som var ett snällt barn,
men som hon sjelf var fattig
och lefde af alinosor, fick
gossen tidigt lemna stugan och
aj elf skaffa sitt bröd. 1
början tiggtle ban oeh hvar oeli
en gaf af barmhertighet eu bit
bröd eller en varm soppa åt
den värnlöse, ibland också en
gammal skjorta eller cn tröja.
Men dä ban blef äldre,
började man använda honom till
hvarjehanda. Och som Intil
våren pålitlig gosse med
snabba fötter, fick ban vanligen
budbärareuppdrag, om
sommaren förde ban mat till folket
som arbetade på ängen eller
i skogen.
En underlig pojke är det,
yttrade gumman, ett ar
bodde här en rik herreman som
ville taga vard om gossen.
Pojken fick sammetskoltar och
sötsoppa och grannii böcker
att titta i, men det tålde ban
icke vid. De läto honom ieke
springa ute som förr
|||anhöllo honom instängd i det
granlin huset bela dagen |lf om da
ban fick ga ut oeh spatsera
med den gamle herrn. Deraf
blef pojken sjuk och blek och
en vacker dag kom ban
springande till min stuga, klädd i
sina förra, gamla kläder.
— Nej, mor, ropade han,
då ban steg in, der kan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
