Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iniö viir«, hellre springer jng
inv ärcndcr och arbetar sjelf.
Oeh från ilen dagen |mr |inn
nckså sprungit oeh »rbetnt.
Den gHiule herrn vnr i
bör-jaii |e|lsen, men snde sedtin:
—• livein först Ar sig på den
lilla vilden! Eli godt barn
.lidet, slutade gumman, nog hur
hnn fått slita ondt, den
stackaren och pojkarne i byn
peka finger åt honom för det
lian ieke känner sina föräldrar.
Detta berättade mig den
giiiiila och mera än någonsin
tyckte jag 0111 den lilla
budbäraren. l)ä vintern kom och
snön bctäckte marken, såg jag
ej honom sä ofta som förr,
dock såg jag alltid till att ban
ej led nöd. Ibland gaf jng
lionom smärre uppdrag och
arbeten ,hvilka ban hastigt oeb
väl uträttade. Julen var i
antagande och jag tänkte på
något sått bereda min lilla vän
cn glädje. Flera veckor hade
emellertid förflutit utan att jag
seit lill den muntra gossen.
l)ä gick jag en dag till den
gamla gumman för att hörn
efter min lilla skyddsling. Vid
mitt inträde i stugan såg jag
lionom liggande på en bård
bädd på golfvet sä utmergladt
blek neil svag att. han knappt,
förmådde rätdia mig hannen
lill helsning.
— Huru är det ined dig,
Jakob? frågade jag.
— Jag är sjuk, hviskade
han.
Unn är rikligt dälig,
upp-: lyste gumman.
— Hvarföre kom ni ieke till
mig? utbrast jag.
1 Hm. 8
Jag lutade mig öfver den
sjuke och såg tydligt att ban
ej mera kunde räddas.
Jakob, sade jng sakta,
fattande lians Ini ml, kommer du
ihåg hvad jng sade dig om Glid?
— Att Han är min fuller,
svarade gossen hastigt, med
r B p ’
en glädjestråle i det matta
ö-gat. Jng liar tänkt mycket, pä
det nu under tiden jag varit
sjuk, snde hnn efter en stund
— och bedit mycket så som ni
lärt mig oeh nil vet jag att
når jag dör sii kommer jng
till min fader. — Gossarne
kunna icke mera säga åt mig
• O ~
att jng är ingens.
Den lilla tryckte varmt min
band, men var nu så utmattad
att jag ville lemna honom i ro.
Tidigt audra morgonen kom
gumman till mig och
berättade ntt Jakob slutat sin
vandring hår på jorden, —il—
En skärgärdstös.
(Kon», it. juo .10.)
Man hör eu stund
derini-fràn lill-Miijs skälmska skratt
oeh mormors förtviflade
missgissningar, tills slutligen ett
utrop af: — Du evige Gud,
kan det varil sannt? ger
tillkänna att mormor också fått
del af den glada nyheten.
Veckorna gå. Lill-Mnj är
aili lika yr och glad, och hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
