Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2!U
nes underbart klara röst
ljuder 8(iiii förr Iran de böga
bergen. En vacker dag
läg-ger en liten båt till vid den
gröna stranden och en solbränd
vacker gosse om sexton är,
hoppar ur och ilar i de
gamlas armar, som utom sig af
öfverraskning, ej kunna unnat
än se ocli åter se pà den
burtiga gossen, som vid 8 är
lemnade dem för att. pröfva lifvet
till sjös, och nu återvände som
en bel karl. Ar (let verkligen
Göran, deras sons trogna
afbild, som står framför dem?
Sedan Göran helsat pä dc
gamla, vänder ban sig till
lill-Maj, som blyg och rodnande
dragit, sig tillbaka.
— Nä men kors, Eli-Maj,
så stor och vacker du blifvit
sedan jag såg dig sist! Du
känner väl igen mig, eller
måste jag verkligen presentera
mig som din gamle
lekkamrat, Göran? Mins du oj hur
du, när jag for hemifrån,
bedyrade att du alltid skulle
känna igen mig om jag också
finge så långt skägg som
morfar? Se nu på mig riktigt,
fortfor ban hjertligt, och säg
om jag ej är din fordne Göran.
LiIl-Maj, soiu i böljan
förlägen tittat ned pa markon,
blickade nu upp och ott gladt
leende upplyste hennes
älskliga ansigte: — Visst är du lik
dig, Göran, och nog kände
jag genast igen dig, foätän jag
blef så häpen då jag sag dig
sa stor och ... lin, tillägger hon,
seende på lians nätta
sjömansdräkt soni klädde honom så väl.
— Nå, gä vi in, säger
mormor, och du lill-Muj sätter
fram qvällsvarden. Vi få ej
glömma att den käre gossen
måste vara hungrig efter en
så lång sjöväg som ända från
staden. Och sodan vi ätit, kan
ban boråtta ont sina resor och
äfventyr, incdan vi andra
arbeta ännu eu stund.
Dc ga alla in, Ull-Maj och
hennes kusin hand i band, som
de brukat som barn. Lill-Muj
framdukar beskäftigt den enkla
aftonvarden, bestående af färsk
strömming, potäter, mjölk och
bröd, och de andra tveka tj
att göra heder åt bennos
anrättning. Sedan de ätit, och
allt blifvit undansatt, går
Göran ut och återkommer snart
med cn stor bida under armen,
som han hemlighetsfullt
framräcker ät lill-Maj:
— Ilär skulle jag hemta
något, som jag hittade på
Englands kust och soln någon
sjöjungfru troligen lemnat efter
sin, säger ban skälmskt.
Lill-Maj ser mycket förvånad ut
och tar tvekande emot lådan.
Hon går fram till ljuset, ser
ännu engång pä Göran, och
öppnar den försigtigt. Med
ett utrop af förtjusning drar
hon fram något derur, och ser
man närmare så är det en den
vackraste lilla cit t ra med
mcs-siugsträiigar sä klara som guld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
