Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2!th
dagar ftr det Söndag, da fàr
jag ren klädning, ty dä fara
vi til! lånte Li/.n. Ark
njnn-ja, njanja, hvad det sknll Idi
roligt!
— Ja, min älskling. Se
sä, Marfn, stötte du dig, kom
liit mitt hjerta, jag skall
Idä-sa |kI din lilla hand. Se s.l
grät ieke mera, min dufva.
Med ömhet um |lyftade hon
ilen lilla gråtande flickan,
blåste pà den sjuka handen oeh
hade snart fockat ett leende
på dou lilla munnen.
I detsamma öppnades
dörren neli en gosse Otn tolf år
inträdde bullersamt.
— Mamma, hvar äro mina
skridskor, jag måste genast
försöka isen på ån, den är så
blank och präktig.
— Akta dig, Miseha, bad
modren ängsligt, det är
nattgammal is oeb rättnu alldeles
mörkt. ute.
— Älskade mamma, jag
måste, jag måste. Fort, njanja,
mina skridskor! Gossen
vände upp och ned pà en låda
der ban hade åtskilliga
leksaker förvarade.
— Jag vill icke hu ert lif
på mitt gaiiibi samvete,
Miseha, svarade sköterskan lugnt.
— Vet du hvar de äro?
— Ja, visst.
Oeh du säger icke,
Utbrast gossen häftigt.
— Jag säger icke.
— Sä år du en stygg, en
gammal...
— Tyst, tyst, Misehii,
afbröt modren, sök sjelf dina
skridskor, men jag skulle
ön-ska att du ej i afton försökte
isen, ilen är svag och det år
alldeles mörkt.
— Gör ingenting, mnmina,
de hafva ljus i tvättstugan vid
stranden, —ah, blir äro
skridskorna, iidicu mamma, adieu
stygga njanjat och borta vnr
gossen.
Den gamla sköterskan
korsade sig andäktigt och
mumlade halfhögt. Modren
suckade, hon var orolig för sin
äldste 8011.
— Jag säger er det,
Mnr-fa Jegorowna, började
sköterskan efter en stund, jng säger
er ntt Miseha kominer ntt
blifva er olycka en dag, han
lyder er ieke, madam.
— Det är sannt, svarade
modren suckande, men ban är
så häftig, det år svårt att
motsäga honom.
— Ah, lian är så lustig,
utropade lilla Duscha, hnn kan
så många roliga visor oeli ban
håi-mnr så bra alin menniskor.
— Det är icke bra utt
härma folk, snile njanja
allvarsamt, det bör man ieke göra.
— Men det år så nlit för
lustigt, sade Daselta, oeh nian
kan ej annat äij skratta.
— lian ären ostyrig iiojkc,
Sade sköterskan åter, belt
annat är (b-t med Vanja.
— Hvar är Vanja? frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
