Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2!)y
modren som nu först märkte
lians frånvaro.
— Han sir på kontoret hos
pappa, upplyste Marfil.
Sn hördes snubba steg i
tur-stugan , dörren rycktes upp
ncli en tjenstllicka störtade in
och berättade att Misclia höll
på att drunkna.
— Mitt barn, mitt barn!
utropade den loi tårade modren
ncli skyndade ut, åtföljd af
sköterskan oeb de äldre
barnen. Lilla Mnrfa, som den
yngsta, vågade sig ej tit i den
mörka förstugan utan kastade
sig på golfvet och ropade
gråtande efter modren neil
njan-ja, hon var så rådd att vara
ensam. Sodan bon en stund
gråtit, föllo bennos blickar på
jungfru Maria-bilden i hörnet,
hon kom ihåg livad man sagt
henne om helgonen oeb i sin
ångest började hon ifrigt
korsa sig ocb ropade: — Guds
moder hjelp stackars Miscba i
vattnet!
Barnens fader, en fattig
skrifvare hos godsegarcn, hade
bela aftonen suttit lutad öfver
stora rükneböckcr i kontoret.
Ku af lians stnå söner, dou
feniårige Vanja, hade fått
till-làtclse att hålla fadren sällskap
Mott ban höll sig bra stilla.
Vanja begärde papper och
peana och satt eeuan helt tvst
och raspade långa streck,
punkter och ruud|ar som ban sàg
fadren göra. Då det hemska
budskapet om Misclia kom,
kastade skrifvaren pennan ifrån
sig oeh störtade ut, ropande:
— Vaninka, sitt stilla vid
bordet och gå ieke nära eldon,
hvarefter han stängde dörren
och ilade andlös af
förskräckelse nod till än der redan en
mängd menniskor samlat sig.
Isen vsirsåsvag att ön
fullvuxen person omöjligen
kunde gå ott steg utan att dou
brast, hvarföre man måste
anskaffa rop och stänger.
Mi-. seha skrek och jemrade sig
ocli ]iå stranden stod lilius
moder vridande sina händer
och gamla njatiju ifrigt
korsande sig under högljudda
snyftningar och allt emellanåt
utropande: — Jag sade er det,
Marfa Jegorownn.
Emellertid tyckte Vanja att
tiden blef läng och som ban
hela aftonen suttit tyst vid
bordet och ritat, tyckte ban sig
nu kunna hitta på en ny lek.
Med papperet i handen
närmade ban sip kakelugnen.
»
Hvad det sprakade derinne och
huru granna lågorna voro!
Vanja undrade om papperet
kunde brinna, ban rof ott litet
stycke af det ban hade i
bauden oeb kastade det på eldon,
.lo, det brann ocb med en
vacker låga, ännu en bit, ännu
en, det var så roligt, mon nu
föll en af de brinnande
papperslapparna pa lians lilla
röda kolt. Först var det rätt
roligt att se huru tyget bölja-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
