Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•301
sig. Njanja s-ite kopkrumpcu
i hörnet bredvid kakelugnen
oeh korande sig med blicken
liöjd mot jungfru Mnri:i-hilden,
den stockars njanja! Vanja
lindé nlliid varit honnos
älskling.
Da inträdde den gnnile
kosacken. — Hftr är ett bref,
sade han sakta, rädd att.
störa den sorgliga tystnaden.
Skrifvaren tog likgiltigt cniot
brefvet och öppnade det
långsamt, huru kunde någonting
nu afleda hans tankar från de
sednastedagarnes sorgliga
händelser.
Brefvet var från lians
busbonde. Han genomögnade
brefvet, men knappt hade ban
hunnit till den första sidans slut
förrän ban djupt rörd kastade
sig på knä och utropade: —
Herre, jag tackar dig!
Förvånade, nästan skrämda
skyndade modren och barnen
till honom. — Hvad är det,
hvad år det? utropade de.
— På knä, på knä! man
arde fadren och alla lydde.
— Vår husbonde har ... O,
Gud välsigne honom!... vår
husbonde har frigifvit oss!*)
Läsen brefvet. För min
mångåriga, trogna tjenst frigifvit
oss. Låtom oss tacka Gud!
Jublande tacksägelser och
välsignelser hördes nu i
rummet.
*) H&adelscii tilldrog sig före
Iton-ilecmaneipatibnen i Uyssluiul.
— Ännu denna dag måste
vi anträda vår resa till
Ryssland, till vårt älskade
fosterland, sä är husbondens vilja.
Gören er i ordning.
— Glädje efter sorg som
sid efter regn, hviskade
modren.
— Det är sannt, Marfa
Je-gorowna, sade njanja torkande
sina ögon, men ack vår lilla
Vanja, han dog som slaf.
— O, ban är en engel nu,
sade modren och kysste cn
liten blå mössa af gossens 1111—
höriglictor dem hon höll på
att paekii in.
— Det är dock
märkvärdigt, sade Dascha till sina
bröder, huru mycket det kan
hända pa fem dagar. Och jng
som tänkte, att vi i dag skulle
fara till tante Liza.
— Tala icke om dessa
dagar, sade Mischa dystert, jag
är skulden till Vaninkas död.
— Gud har sändt oss cn
stor glädje på denna pröfning,
tänk icke mera på sorgen, mitt.
barn, sade modren mildt.
Mischa tryckte häftigt
hennes hand: — du skall icke få
någon sorg af mig mera, dyra
moder.
Några timmar sednare var
den lilla familjen pä våg till
Kyssland. Njanja snyftade och
korsade sig.
— Jag får återse det
gamla Ryssland, jag får återse
min moders hydda, ropade hon.
Ah, det är för mycken lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
