Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30f>
hvad fiskarne göra under den
långa hösten och vintern, oeh
d& berftttade lntn på följande
slltt:
Om hösten, när det blir
kallt, när stormarna hvina och
regnet faller i strömmar, i.l/i
gå de flesta fiskar till djupa
gropar i hafvet, men siken och
några andra gä på grunda
ställen att leka. En afton
ville jag helsa på en sik af
mina bekanta och samm till den
grunda stranden, der jag
visste att ban befann sig. Jag
hade lång väg att simma, och
det var redan mörkt, när jag
närmade mig till stranden.
Siken fanns ganska riktigt der,
och jag hade nyss helsat god
afton, när jag såg något
ganska förunderligt, sotn jag
aldrig sett förr. Ett starkt sken
Hög öfver vattnet oeh färgade
alla stenar och allt vissnadt
sjögräs röda. Med ens blef
så ljust, att jag kunde se
ålarnas vägar på bottnen och
räkna hvart Ijäll, sotn glimmade
hvitt mellan (le små röda
sandkornen.
— Hvad kan det vara?
frå-gade jag.
— Det är en eldkula från
himmelen, svarade siken. O,
hvad det är vackert!
I detsamma säg jag en grym
gädda, tjock och läng som en
timmerstock, ligga orörlig helt
nära invid oss och bliga på
ljusskenet med sina stora
glaslika ögon. Jag kände henne
rått väl, det vnr hon, som sä
ofta rusat in likt en varg i
Hasselviken och slukat många
hundrade oskyldiga småfiskar
i sitt ohyggliga gap. — Kora,
sade jag: det står ej rätt till,
när gäddan ligger så stilla.
Vi måste vara uppå vår vnkt.
Sikeh svarade icke. Unn
låg lika stilla som gäddan och
kunde icke taga sina ögon
från skenet. I detsamma
hördes ett lått buller; der rände
någonting hvasst. in i vattnet
oeh träffade siken tvärtöfver
ryggen. Siken hnjade till och
försökte ntt fly, men ett skarpt
jern hnde träffat honom och
drog honom upp ur vnttnet.
.lag förstod nu att det var
slut med min vän, siken, oeh
ville skynda min väg, men
blef nyfiken ntt sc hvnd
gåd-dnn nu skulle företaga sig och
drog mig litet åt sidan.
Gåd-dnn gjorde en liten ryckning,
som ville hon fly, men
slud-nndc åter och förblef der
gapande likasom fastvuxen, ty
det stnrkn skenet hnde
iillde-les förtrollat henne.
Nu kom en skugga
glidande öfver vattnet, och knapps,
— hördes samma lätta buller,
och satnina hvassa jern rände
in uti gäddans sida. Ritscli,
du skulle ha sett eu sådan
hvirfvel i vnttnet! Den
grymma ajövnrgen kände sig
dödligt sårad oeh gjorde ett språng,
så ntt jernet brast tvärt af oeh
spetsen stadnade qvar i ilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
