Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•307
sårade sidan. Vattnet
färgades rödt nf hennes blod, men
gilddan dök undan i djupet,
neil jng hörde årtagen nr en
båt, sura förgäfves förföljde
henne. Det var fiskare i
båten, som hade upptändt
eldskenet för ntt blända fiskarne
oeh sedan smugit sig sakta
öfver dem med sitt dödande
jern.
— Sä är det. Vi kulla
detta att ljudra.
— Ja, ni menniskor
upp-tänka alla möjliga försåt mot
de stackars fiskarne. Det år
icke nog att vi hafva fiender
i vattnet, såsom gäddor,
torskar, abborrar, skjälhundar,
och fiender i luften, såsom
örnar, måsar och andra
vattenfåglar: vi måste ännu frukta
menniskornas roflvstnad, som
år farligare för oss, än alla de
andras. Men für att
återkomma till gäddan, sä fann jag
henne några dagar derefter
död uppfluten på vattnet med
fiusterjernet uti sin sida, oeh
femtio måsar flögo skrikande
kring henne. Mon har
förgu-pat sig! Hon har förgapat
sig! skreko måsarne. Ah ja,
lagom måste man gapa i
denna verlden. Ofta såg jag
sedan ljusterflamman kasta sitt
röda sken om natten på
vattnet, men jag aktade mig att
gapa för mycket pä henne:
— Undfly frestcUan, tänkte jag
vid mig sjelf. Annars
kominer hiiti öfver dig som ett
dödligt sårande uddhvnsst jern,
oeh det år slut med ditt
gapande. Z. T.
Hafrelandet.
Modren làg på dödsbädden
1 och lilla Lnssc stod bredvid
och gret. - Gråt ej, Lasse
lilla, sade den sjuka modren,
och lade smekande sin vissnade
hand på barnets hufvud, grät
ej! Förblif god och
rättskaffens, såsom du har varit, och
nog går det dig väl i verlden.
När jag år borta, när du liar
i hvarken far eller mor mer i
lifvet, tar farbror dig till sig,
— oeh (ler får du det långt
båttre än du hemma haft. Men
vid det hon sa talade, brast
hennes hjerta.
Knappt var modren gömd
i den kalla mörka jorden,
innan fremmande flyttade in i
torpet och Lnssc fördes till
farorodrens hus.
Fat brödren var en rik
nämndeman. Vidt och bredt kring
deri rödmålade byggningen
sträckte sig hans åkrar och
ångar. Når han for till
kyrkan, åkte ban alltid efter tvä
hästar oeh rökte ur en väldig,
silfverheslagcn sjöskuinspipn.
— Kör ur vägen! hette det
då bara, och folket bligade
efter honom, der ban satt sä
tjock oeli bred i sin rara
kapprock med sjutton klaffar, och
sade: Se jia sjutton! der
kommer rika nämndeman’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
