Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.’ton
nämndemannen kom ut till
hafre landet för ntt se om oj
skördens stund snart voro inne, fann
lian sin åker liksom afmojad
oeli nedtrampad. På en enda
natt var nllt lians lmpp till intet
gjordt. AH fitltets gröda var
förstörd.
Hons öfriga åkrar stodo
frodiga och vackra, från dorn fick
han korn och kärna i
yninig-liet. Hvad olycksöde hade då
draldiat lians kära ||||froland ?
Händelsen giek
nämndemannen till sinnes. Det harmade
honom att höra grannfolket
Ȋga att han utvalt ett
låg-ländt och frostömt ställe för
sin nyodling. Men
penning-dryg och uppblåst, som ban
var, låtsade ban taga saken
ganska likgiltigt, och sådde
nästa vår igen hafre i
iivå-kern.
När tiden för skörden
nalkades, sade ban en dag ät sin
äldre son:
— Pelle! du är lång och
stark, då ut till hafrclandot
oeh vaka der i natt. Jag
misstänker att grannarne, de
ka-naljcrna, uf afundsjuka
spelade mig ott fult spratt föriidnc
höst. Pass upp, om der
kommer någon för att trampa nor
haf ren.
— Var lugn, far! Jag skall
nog klappa upp dem, svarade
sonen. Derpå giek ban bort
till byn, sökte upp sina
stallbröder, dc sturskastc
slagabul-tnruc i bela byn, och bull dem
följa honom till hiifrolandet
och vaka der jemte honom.
Hafrehindet låg straxt invid
skogen. Der byggde nu Pelle
och hans kamrater upp åt sig
i skogsbrynet en granriskoja.
En tunna starkt öl hemtndcs
frän nämndemansgården, och
sä sutte sig Pelle och hans
vänner, alla beväpnade med
sega rünnpäkar, kring tunnan
och drucko och skröto,
hojtade och svuro. Tjocka moln
hade hopat sig på
himlahvalfvet, det mörknade mer och
mer, luften kändes ovanligt
kall. Ju kyligare det blef,
desto tapprare drucko de. När
midnatt var inne, började den
ene- efter den andre känna sig
tung och sömnig. Dc
nickade och hickade och hängde
hufvudet mot bröstet.
Plötsligt förspordes ett häftigt
ihållande, hvi|lande ljud. Det
prasslade i hafrelundct, och taket
på gran riskojan rasslade och
skälfde.
— Uli, huul hvad var det?
skreko Pelle och hans
stallbröder.
Yrvakna sprungo de ut. ur
kojan och slogo med påknrne
blindt omkring sig. I mörka
natten sågo de oj en aln
framför sig. Hvart de vände sig,
föllo hugg och slag. Ivliisch,
klatsch! hvem slog mig på
örat? Dunsisl hvem högg mig
öfver ryggen? och ju mera dc
rappade på, desto mera stryk
fingo dc. Uenompryglade lin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
