Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•308
Detta fröjdade hans
högfärdiga hjerta, ty hati var dryg
oidi uppblåst som en tupp.
Men ännu högfärdigare var
lians hustru, och allra mest
pöste och sträckte sig hans
häda sönd-, Lasses kusiner.
Maken till
öfvermodigaslyng-lar stotl cj att finna pä tjugu
mil.
Den A Id re kusinen var lång
och stark. Han hette Pelle.
Knappt förgick någon dag utan
att han bultade och slog
Lasse fattig, och det utan
ringaste anledning. — L)u
stackare bor bär på nåder, brukade
ban säga, och sä puffade och
knuffade ban Lasse liten, tills
denne halfdöd af
förskräckelse cj visste ut eller in på sig
mera.
Den yngre kusinen var
listig och förslagen. Han hette
Jösse. För honom var Lasse
liten liksom enkom till, för
att ban skulle Ini någon
svagare att hackn och nagga pa;
uoh han riktigt letade efter
tillfälle att genom elakhet och
förtal göra Lasse förtret.
Veckan om plågades Lasse
lika af dem begge. Klagade
ban sin nöd, så hette det alt
hon löpte med sqvaller, och
det var ban som fick sitta
emellan. Endast om söndagen
fick ban litet vara i fred, dä
kusinerna gingo ut till byn
för att käbbla och lefva om
med sina stallbröder. Men till
kyrkan shipp han aldrig:
dertill var han för smal, sade
nämndemannen.
Det enda han fått i arf efter
sina föräldrar var cn gammal
bibel med tjocka skinnpermar
och stora uiessingshakar ooh
kung Carl den tolftes porträtt
vid titelbladet Denna
hågkomst från hemmets tider
brukade han dä laga fram från
den undanskymda vrå, (ler hnu
gömt don för att kusinerna <j
skulle rifva sönder den. Dä
mindes han sin liånsofna, älskade
moder, dä knäppte ban hop
sina små händer, upprepade
alla dc böner hon lärt. honom,
såg på den store hjeltekungeus
bild, och tänkte: också jag blir
väl engång karl, och tog sedan
dagen tryggt sådan den kom.
Bredvid nämndemannens gård
lag en annan bondgård, hvars
åkerfält voro lika stora som
nämndemannens. Detta hade
länge varit nämndemannen cn
nagel i ögat. Ty ban tyckte
att han borde ha dc Hosta
äk-rarne i byn; förr var ban i o
ke belåten. Och derföre
uppodlade ban längst borta vid
utkanten af sina ägor ett nytt,
startfält. Nu var ban nöjd, ini
hade ban mera åker än
grannarna, och så sådde ban
hafre i nyodlingen.
llafren växte upp. den täta
gröna broddén gick i ax och
böljade så vackert i solskenet
för deri ljumma,
liomingsmät-tade sommarvinden.
Men cn höstmorgon, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
