Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•311
Torgen! hvad th- Äro rifna oeli
||trå m i ga; di* ha nappats
sinsemellan, sade Pelle oeli hans
stallbröder. Men detta ville
ej Jösscs kamrater liörn talas
om. — Nej! gude den ene,
Jet var någon som i mörkret
sprang efter mig i liack oeh
lial hela sträckan genom
skogen ända in i byn. Iluru han
rätt sàg ut vet jag ej. Når
jag stannade, stannade hnn,
och når jag sprang, sprang
|inn. Men uggleögon hade
lain, så mycket såg jag. —
Ja, och när jng koin ut ur
gran riskojan, sade den andre,
så yrde det ned mot mig just
som ett knnpperstensregn, som
så når kommit mig att mista
både syn och hörsel. Det
riktigt haglade som pinnar och
taggar kring öronen på mig,
ja, raggen! var icke det som
stora knytnäfvar. Och den
ene berättade si, den andre
så. Hvad Jösse sade om
saken, visste man ej. Han
sak-nndes. Tidigt följande
morgon gick man till bafrelandct
för att söka honom. Der fann
inan honom alldeles
sönderbråkad och illa tilltygnd
ligga i ett dike. Inte kunde ban
gc bättre besked ån de andra.
— Först blixtrade det och så
svartnade det för ögonen på
mig, så damp jag öfverända
oeh när jag åter kom 111ig lor,
var bafrelandct till rubb oeh
stubb förderfvadt. Det var
allt hvad ban visste berätta.
Ej ett enda nx lindé undgått
förstörelsen.
Nu började motgången
späka nämndemannen. Tre års
förluster hade gjort ntt ban ej
mer var den rikaste i byn.
Förargad tänkte han lemna
bela bafrelandct åt sitt öde;
men huru det vnr, så sådde
ban — grannarne i förtreten
— nästa vår igen hafre i
nt-åkern. Mfvi •n denna gång blef
växten vacker. Når hösten
kom, tyckte han: skall jag,
som år nämndeman, sjelf
iig-ga i skogen och vaka! nej,
det går då aldrig an. Och
inte ville Pelle eller Jösse
heller tillbringa natten der. —
Icke för den skull att vi äro
rädda, sade de; nej, så katten
heller! men nu är det Lasses
tur. lioligt vore att se huru
ban, den odågan, beter sig.
Och så skickades Lasse ut en
afton till gran riskojan. Ingen
ville vara honom följaktig; mnn
bara bad honom packa sig nf
det fortaste ban kunde.
Na, Lasse gick, ban;
och för att hålla sig vaken,
tog ban med sig sin gamla
bibel med Carl den tolftes bibi
i permen.
När Lasse koin till
bafrelandct, fann ban granriskojan
alldeles förfallen. Barren
hade fallit af, taket störtnt in
och tunnan gått sönder. Hans
första göra var att ställa allt
i ordning igen. Qvällen
förgick under arbete. Hnn sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
