Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•312
liule friskn, gröna qvistar,
flätade dem samman (ill tak ocli
Väggar, sopade golfvet, gjorde
af tunnbottnen ett nytt bord
Öch nf sten och mossa ett
litet sate. När allt var färdigt,
lade ban boken pà bordet ocb
satte sig ner ntt betrakta
bilden i perinen. Ilun säg så
hurtig och manhafrig ut, kung
Carl den unga hjelte, med
sina stora, årliga, morska ögon,
sitt uppåtatrukiin bår, sina
höga elgskinnshiintlskar och
ryt-tarstöflar, med banden stödd
på svärdsfästet, just sådan
Lasse hört far i lifstiden
beskrifva honom, så att Lasse blef
belt varm till mods, liksom
skulle ban suttit hemma i
torpet på fars knä.
Men det började skymma,
och Lasse liten begynte blifva
sömnig. För att hälla sig
vaken gick han ut och plockade
lingonris och vilda
ängsblommor och band deraf en lång
guirland, soin ban hängde
öfver dörren. Medan ban
sysslade dermed såg ban längst
bort vid horizonten tvenne moln
uppstiga pà fästet. Ue
seglade framåt, bredvid hvarandra,
med vindens fart. .Iu
närmare tle nalkades, desto större
blefvo dc. Det ena var svart
och såg hotfullt och
förfärande lit. Det andra var hvitt
och såg silfverskimrniidc och ljuflig
ut. — Gull låte cj den svarta,
olyolt-liåditttdc skyn gå liflr fifvcr
hnfrelnn-ilot, tänkte Lasse. I detsamma skilj.
d« sig molnen at. Det Jsvurui rskßi
frnm i riktning mot skogen ocli
sänkte sig Öfver trädtopparna. Han
hörde ett hvinunitc. ett prasslande och
smattrande. I le höga furorna skälfde
och sträckte sina grenar, liksom
långa armar, ängsligt hcdjandc om
Tor-skoiiiiig. Björkar och lindar hugiule
sig liksom vriduiide sig i dödsfruktan.
Förskräckt drog sig Lnssc iu i
gvnn-riakojuu. lian kände sig så ensam
och öfvergifven i inürkn mitten, långt
borta från tilia menniskor. Ack,
om mor dock äiiiui lefde och vore här
hos luigi suckmlc han ocli höjde
hufvudet neil öfver ilen gum|ti boken.
Då upphörde stormen med ens, det
blef belt tyst och stilla, oeh en
skimrande (Inger lyste in genom dörren.
Förundrad trädde Lasse ut ur kojan.
l’å himmelen strålade fulltuåneti så
glänsande, underbart. Luften vnr
uppfyllt uf vällukter, ocb .-asom en lätt,
genomskinlig slöja uf silfverskir
hängde det hvita molnet öfver åkern. Nu
ilchidc sig skyn och en flock små barn
med hvita vingar på skuldrorna
sväfvade fram ocli begynte dansa ringdans
på hiifrclundet. Deras S||lida fötter
rörde knuppt vid nxen, som blott
obetydligt böjilc sig liksom kyssta af den
|jummn. milda nnttvindeu. Talltrasten
och grönsiskaii sjOugo, Idnd och
blommor doftade. Midt i ringen sväfvade
en luftig gestalt med ett dok kring
hiifviidet, så att aiileisdrageu cj
kuti-dc skönjas.
(Forts.)
HELSINGFORS,
Theodor Seäurbol ms Uoktryttkcri, Is il Q.
FOrcicdl: L. Urimhürijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
