Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■m
Sin bön, un lofsång amlai,
Ej blick tågmatt, så scag ej rönt,
Att den ej hunn till Skaparns bröst.
Hur lycklig är jag dä, hur säll,
När all naturen jublar: hell!
Med tusen, tusen tungor,
Att bland millioner andras, dock
Han hör min svaga stämma ock!
Hvad, om förtrampad ock ibland
Jag blir, jag känner hur lians hand
Mig sakta åter reser;
Då strömmar saften till min bann,
Då är jag ringa ej och arm!
Så är den lycklig dock, min loft,
Fast jag på hårda klippan blott
Min knappa näring hemtar,
* Och, om jag i mitt armod glöms,
Jag ock för mången fara göms.
När stormen drar i rymden fram
Och bryter höga furans stam
Och bräcker ekens krona
Och grenar vidt kring henne strör,
Mig blott en liten flägt berör.
När hösten kommer till vår jord
Och frosten härjar uti nord,
Jag dock för dem%bevaras:
Då träds och blommors prakt förgår,
Än länge frisk och grön jag står.
Gud gett mig lif; lian närer än
Med ljus och dagg frän himmelen,
Och när till sist jag vissnar,
Dä vet jag: komma skall en vår,
Och ny ur drifvan fram jag står!
Rannal»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
