Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockaren och
kyrlc-tjenaren.
Klockarfar var cn myckel
beskedlig liten man. lian
gjorde ingen för när och motsade
aldrig klockor mor, som var
en hurtig och förståndig
qvinna. „Kh.ickarfar är icke
herre i sitt hus", brukade folket
giga och dermed menade »le
utt ban ingenting hade att
säga der hemma, men deråt log
den lille mannen blott, belt
godmodigt; hvad brydde han
sig otn hvem som styrde
huset, blott det blef väl gjordt,
oeh »let. blef det när
klockar-mor hade tömma rno i sina
starka, vana händer. Medan
klockarmor skötte hushållet,
den lilla åkern och
trädgarden, höll folket till arbete och
såg efter att hästarne voro väl
ryktade, satt k locka rf ar i sin
lilla kammare och skref noter
eller spelade pà psalmodikon,
sà hade det alltid varit, ända
från deras bröllopsdag, och det
gick mycket väl för sig.
ingen kunde såga annat än alt
åkern var väl skött,
trädgården putsad ,ocli hästarne
ansade, och en sà hvitskurad
för-sluguqvist fanns icke i bela
hyn soln den framför det lilla
röda klockarebostället. Het
var ett myckel auscdt hus och
klockarmor gick med
silkes-echawl i kyrkan. Gummorna
ansågo ilft för en heder alt
ibland blifva bjudna pa fur-
•823
luiddagskafle till klockarmor,
och näst prest frun var hon
den, man helst bjöd till
fadder. Kloekarfar var icke
allenast beskedlig, ban var
också skicklig. Han kunde lata
åder alldeles mästerligt,
förbinda brutna och sjuka
lemmar och sjunga — ja sjunga
kunde han alldeles förträffligt,
både med och utan noter.
Nälden lille mannen om
söndagarne stod uppe på läktaren
oeh med sin magra hand
bläddrade i psalmboken, kunde
man icke tro att en sä klar
och klingande röst kund»! bo
i en så liten och oansenlig
kropp. Församlingen var
också mycket nöjd med honom,
men alla menniskor hafva
fiender och det hade äfven
kloe-kivrfar. Det. var en man, han
var kyrktjenare, fast ban
engång böljat studera sig till
klockare. Den mannen
tyckte alt vår lille man var
mycket oduglig och hade en
ytterst svsig och dålig röst.
— Godt folk, brukade
kyrk-tjenaren säga, del är ingenting
värdt med er klockare, ban
sjunger ju som en syrsa och
så ser ban också lit, smal och
mager. Ni skulle låta mig
komma upp pa läktaren, så
blefve det eu annan visa.
— Det har ingen hindrat
dig kära Butter, sade folkel,
hvarföre blef du icke klockare?
— .lo, det. var så ... så...
ntt jag hade så svagt bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
