Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hüö
bjöd i lem i sin bänk i
kyrkan.
Så stodo sakerna, dä
klocka rfiir cn söndag, just under
andra psalmen 1 »lof mycket
illamående oeli måste gå hem.
Kyrktjenaren, som var känd
för sin starka löst fick då
intaga hans plnts. Oeh hvad
han säg stolt ut!
— Han är född till
klockare, sade en del, men
gummorna hviskade: det synes nog
att Butter tänker mera på sin
röst än på psalmen, och så
sågo de ned i boken för att
ej blifva störda af
vice-kloc-karens stolta, egenkära ansigte.
Ja, klockarfar var illa sjuk
och mor vnr mycket orolig,
hon kokade fläderthë och
skötte honom på bästa vis, men
(let ville ej hjelpa. Sven
hette klockarens son, han var en
stilla och beskedlig gosse och
älskade musik såsom fadren.
Redan som mycket liten
brukade ban sitta på nedersta
trappsteget till läktaren och
höra på sången i kyrkan. Nu
satt han bedröfvad vid fadrens
säng och sade: — Du måste
bra snart bli frisk igen,
pappa, jag längtar att få höra din
röst igen. Fadren nickade
bara, lian var så matt.
Men Butter var mycket nöjd
och några af dem som höllo
med honom. Han inbillade
sig att sången nu gick
mycket båttre än förr, men det
kom siir deraf alt Butter hör-
de med sina egna öron; om
ban blott en gång kununt
höra med andras, så hade ban
nog märkt att rösten lät som
en sprucken trumpet och att
det fanns ingen nndnkt i
sången. Hvarje söiiilag gick han
stolt upp pä läktaren och
blickade ned på församlingen med
en mycket förnöjd mine och
när hans blick föll pä
kloekar-mor sjöng ban dubbelt
starkare och när klocka rmor såg
ängsligut, fördet hon varängslig
öfver sin gubbes sjukdom,
trodde Butter att hon sörjde öfver
att hennes man ej hade en så
präktig stämnia som Butter.
Sven hade varit ute i byn
och hört kyrktjenaren sägn:
— Klockarfar, den stnckaren
stiger nog ej mera upp och
då blir det jag som är
kantor, det är Också det bästa.
Gossen gick hem och in till
sin fader.
- Pappa, sade han, du får
icke dö, <iu, för då blir
Butter klockare.
— Låt honom bli det, min
gosse, sade klockarfar
godmo-digt.
— Men du sjunger mycket
bättre, pappa.
— Det förstår du dig icke
på, Butter har nog en bättre
röst ån jag, svarade
klockarfar anspråkslöst.
— Hela byn tycker om dig,
pappa.
—• Det Ägnar, ung min
gosse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
