Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— De kunna iekè vnni dig
Förutan.
— Ah jo, kära gosse, du
skall få se hur det går.
— Men jag Idir så
öfvergifven, sade Sven snyftande.
— Du har ju mor.
Ja, mor är mor, men far
år ändå far.
Det blef igen en gång
söndag och kloekorna ringde; det
berättades att klookarfar var
död och att Butter skulle fä
tjensten. Den fordne
kyrktje-narcn såg så fin ut i hög, hvit
krage ocb blank ring pa
fingret, ban riktigt pöste, gick
Hera gånger genom kyrkan för
att. visa sig. Gummorna
gratulerade honom ocb gubbarne
skakade hans bänder, men i
innersta hjertat voro de ej rätt
nöjda; den lille klockarfarvar
ändå bra mycket mildare oeh
anspråkslösare, men »let sade
de ieke åt den nye kantorn.
Nu skulle gudstjensten
begynnas. Butter reste sig för
att. gå upp på läktaren då —
hvilket öde! i sakristidörren
stotl »len gamle klockaren med
sin nätta psalmbok och sin
enkla drägt. Blek var han
efter sjukdomen, men mild och
god som vanligt och ban gick
så lugnt upp på läktaren oeb
helsade i förbifarten på
gamla bekanta. Det uppstod ett
sorl i bela församlingen ett
gladt sorl och med glädje
väntade man att fa höra den välbe-
, kanta, milda stämman. Alla
I som varit för Butter gingo
öfver på den käre klockarfars
sida och »let var som en sten
fallit ifrån deras hjertan. De
behöfde blott kasta cn blick
på den beskedliga lille
mannens bleka ansigte för att se
det albi onda rykten som
Butter utspridt voro osanna och
nu gladdes de så hjertligt åt
att kloeknrlär tillfrisknat.
Lyckligast var dock Sven. lian
satt på nedersta trappsteget
och blickade upp till sin
fader ocb blandade sin klara
röst med församlingens. Så
skönt hade sången »j klingat
på länge. Men Butter fick
ställa sig vid dörren igen.
Litet rädd var han att
kloekar-far skulle hämnas på honom
lur det ban -kommit honom
ondt rykte uppå", huru
förvånad blef han derföreej
närkloc-karfar vid guilstjensteus slut
vänligt fattade lians hand och
sade: — Tack gode vän för
det besvär du haft undet’ min
langa sjukdom, kan jag göra
dig en återtjenst, så säg till.
Butter bugade sig bara, men
i sitt hjerta tänkte ban: „cn
underlig man, den lille!" Det
ville aldrig taga slut med
handtryckningar oeb
lyckönskningar der på kyrkbacken när
folket helsade pä kloeka rfar,
och Butter märkte att. dessa
voro uppriktigare och
varmare än dem han sjelf fick före
gudstjensten. Da kom ban att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
