Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ändtligen blirdet vår: Isen i
hnr lemnat ined starkt dän,
solen har gungat vårt
snötäck-ta glastak; vi börja ntt. åter
genom dess springor se
dagens ljus. Stormen hviner,
isen surkar nf vanda oeh
brister slutligen. Först synes ött
litet Ini I uti taket; det vidgar
sig. det vexer för hvarje dag,
oeh en morgon, nftr vi se upp,
skiner äter den blekröda
solen pä ett öppet, böljande,
fri-gjordt haf!
O du menniskobarn, du som
aldrig varit fången i den langa,
långa och tysta nattens
ödemark, du vet. icke hvad det
vill säga att Hyttas så
plötsligt Från mörker till ljus! Gä
ned i en källares hvalf; låt
lägga en stenhäll deröfver.
Bo sedan derunder i fyra
månader, utan att höra ett ljud
från den öfriga verlden, oeh
stig derpå upp en vårmorgon
i solens ljus till menskornas
glada hvimmel och fåglarnas
sång; — då vet du lutru det
är, när hafvets isar brista. A’i
fiskar äro nu engång vana
dervid; unn våren, våren och
himmelens ljus, deråt gläder
sig aili, som lefver i hafvet,
såsom pä jorden. Älska
ljuset, du menniskobarn, och tacka
din Gud derför, ty du är
skapad för ljus, oeh som ljusets
barn skall du alltid vandra
för Gud i hans fruktan och
sanning. Z. T.
Hafrelandet.
(Fort», o. «lnt fr. titn 40.)
Med hastiga vingslag Högu
dc i riktning mot fasta landet.
— Derborta flyter en ström
i slingrande lopp fram mellan
kullarne, det är Tidens ström.
Betrakta honom noga och du
urskiljer otaliga små bubblor
på vattenytan. I hvarje liten
bubbla ser du afbildad en
menniska. Hvarje bild är
begåfvad med lif och
omdömesförmåga. Allt hvad händer och
försiggår i bubblans närhet,
aili hvad bilden gör och
tänker stannar aftryckt på
bubblans känsliga väggar såsom
en rörlig, ytterst fin, liten
tafla. Den lilla bubblan drifves
framåt med vägen, blir större,
spegelbilderna hopa sig, den
ena bilden uttränger eller
öfvergår i den andra, tills den
bräckliga bubblan icke mer är
mottaglig för några flera
intryck o ch slutligen brister
sönder. Dä dör nere på jorden den
menniska, hvars afbild fanns
derinne. Ila intrycken varit
rena och goda, vexer ett pur
hvita vingar vid hennes
skuldror och hon blir cn engel i
himmelen.
Nu sågos i palmernas och
oljoträdens skugga betande
hjordar af allehanda slags djur.
Vid de lugna elfvarne
svärmade granna, aziirviugadc
trollsländor och fjärilar kring
liljorna och lothusblommorna vid
stranden. Myrtenskogarnc gen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
